Vår älskade Skogis var halvstor när han flyttade hem till oss. Yngste sonen tog med honom ut i koppel för att visa upp för kompisarna. När sonen vill hem ville inte katten det. Sonen kom hem med ngt grått i koppel, inte den fina svartvita missen som var där innan

Det var väl bara att hänga katten över armen och duscha av tänkte jag. Det där gjorde jag aldrig om! Katten höll på att dö av skräck och jag av smärta! Han fick fixa pälsen själv efter det.
Det var likadant med klorna. Han skulle vara innekatt (vilket han f.ö. aldrig accepterade) och en väninna sa att jag behövde skaffa klosax. Den användes en gång på en klo. AJ vad ont det gjorde! På mig - inte på katten