CITAT (Magdis @ 17-06-2007, 19:26)
Hände det så skulle hon höja honom till skyarna över att han är så duktig. Är han ute o målar så vore det den aktiviteten som vore den högst värderade. Jaja, sånt är livet. Jag fick nyss höra att makens gamla moster ska följa med också o då blev jag genast gladare. Det är en pigg dam, 75 år ung.
Fast det där är inte bara tokigt värderat son gentemot svärdotter.
Det kan förekomma i en syskonkull också. En slags föräldrarnas blindhet, kan inte uttrycka det bättre än så. Det handlar inte om att du inte värderas, det handar om att
hon undervärderar sin son. Betraktar honom som ett inkapabelt barn, därför måste hon berömma honom i allt även om det inte står i proportion till andras prestationer hon inte värderar.
Jag har uppplevt det själv med mina föräldrar.
När jag jobbade i en djurbesättning om 115 kor och i stort sett skötte mjölkningen själv. Då blev jag kritiserad för att jag inte syltade, saftade, sydde mina egna kläder, odlade samtliga grönsaker vi åt osv, av min egen mor. Jag kan lova dig att med det jobbet fanns det varken tid eller energi över till, mer än att möjligen hugga ved och klyva stapla såga vilket jag gjorde ca 30 kbm varje år. Det var det jag tjänade mest pengar på.
Samtidigt så kunde min mamma ringa och beklaga sig över att min bror och svägerska, ( som hade lika modern lagård som jag jobbade i) med bara 24 kor att sköta hade det så jobbigt. Obs dom var två med 24 kor, jag var själv med 115. Stackars svägerskan som hade så mycket att göra enligt min mamma. Hon tom. skickade upp bär med bekanta som skulle hälsa på mig. med beskedet att jag gott kunde göra sylten till svägerskan som var så arbetsbelastad.
Likadant var det med pappa, han ringde mig och beklagade sig över att en annan bror, vars fru var på en veckas arbetsresa utomlands, skulle behöva hämta och lämna deras gemensamma dotter på dagis varje dag.
före och efter arbetet gudbevars.
När jag svarade att jag hade hämtat och lämnat mina barn på dagis i sex år utan avlösning och att jag dessutom förväntades städa, handla laga mat, sy kläder till barnen, baka, safta, sylta, odla grönsaker, hugga ved osv. Men mig var det inte synd om.
Stackars pappa förstod aldrig vad jag menade..
Så det är inte bara mödrar som värderar sina egna barn annorlunda gentemot svärdöttrarna. Det kan vara så med de egna barnen också. Att det är skillnad.
I yngre dagar var jag så ledsen över det här. Att jag tyckte jag var behandlad som en slav mer eller mindre. Som kunde kritiseras hur som helst, kommenderas hem till jobb som om jag vore en ägodel, samt aldrig någonsin få beröm.
Men den värderingen orkade jag inte bära, så jag bestämde mig helt enkelt för att deras inställning berodde på att de ansåg mig lite mera kapabel än mina bröder. Förmodligen till viss del eftersom jag inte beklagade mig över min egen tillvaro så mycket.
Jag lånade aldrig pengar av mina föräldrar, vilket alla andra syskon gjorde osv.
Jag kunde aldrig ändra på deras förhållningssätt, de förstod inte vad jag menade. Det enda jag kunde ändra på var mitt eget förhållningssätt till deras handlingar.
Och så får man satsa på nästa generation i stället, det är nämligen svårare att lära gamla hundar att sitta.
Så ta det inte personligt Magdis.
Aaaaarrrggghh!, Svärmödrar, könsroller m.m
16-06-2007, 12:31
Jag antar att det inte blir nåt måla av för min del då. Och varför i friden är det just jag som ska passa upp på folk o fä....vi är två vuxna i det här hushållet! Och det där med att barnen ska kunna koppla av när de kommer hem, visst stämmer det men det gäller inte oss respektive. Jag o svägerskan blir tillfrågade att hjälpa till med disk o annat, men inte sönerna. De ligger på varsin soffa o kollar på sport. 
