jag är lite orolig för framtiden, Kommer vi att få någon sjukvård? Alternativ

[Bettson]

För tre veckor sedan skulle jag försöka få en tid för influensavaccination.
Förr kunde man gå upp och sätta sig i kön en morgnon när man hade tid. Numera skall man även beställa tid hos distrikssköterskan.

Med anledning av att man vet hur det är att beställa tid hos doktorn så tar denna tidsbeställning lika lång tid. Försöker vid spridda tillfällen under en veckas tid. Upptaget.........eller många samtal väntar, var god försök senare.
Bestämde en dag att nu attans skulle jag bara fram.ringde en glång i kvarten hela dagen, samma resultat. Var så desperat för nu var influensan verkligen på väg så att jag till och med tog mobilen när jag var tvungen att lämna arbetet på eftermiddagen. Döm om min förvåning när jag lyckades komma in i telefonkön alla fall. Jippi tänkte jag och höll kvar till dyr mobiltelefontaxa. Så gick signalerna fram och sköterskan lyfter på luren och lägger omedelbart på den igen. Jag ringe upp på nytt med samma resultat.

Nu var jag färdig att välta vårdcentralen vilket jag nästan gjorde.Vårt landsting har infört remisstvång till akuten. Det finns två sätt att komma dit med ambulans eller via remiss från vårdcentralen.

När min man förra våren blev akut sjuk hemma så bedömdes behovet av en sköterska per telefon. Enligt henne så skulle han inte behöva vård, det var ju "bara influensa". Jag insisterade och talade om att han haft krampanfall.. Motvilligt sände hon då en ambulans. Det tog två timma innan den kom för det var lågprioriterat.
Väl inkommen till akuten tog det tre timmar innan en läkare ens tittade på honom. Det fanns ingen läkare på akuten för det var för dyrt att kalla dit någon. Efter fem timmar blir han undersökt och det var inte influensa, han hade njurbäckeninflammation.
Han blev inlagd på obs över natten med peniccllindropp. Dagen därpå skrevs han ut med 40,5 grader feber. Innan jag hann hämta honom sitter han i väntrummet och får en ny krampattack. Det var tur han var på sjukhuset annars tror jag inte han hade överlevt.
Sedan skickar de honom till infektion för utredning och lyckas slarva bort honom under tiden .Det tog sex timmar innan vi kunde hitta honom på sjukhuset. Då hade vi dessutom blivit informerade om att han skulle ligga på ett visst rum men när vi kom dit möttes vi av en liksäck. Den känslan glömmer jag aldrig. Lättnaden när jag insåg att det inte var min man i liksäcken var nästan förlamande. Nu var det akut blodförgiftning som var problemet eftersom njurbäckeninflammationen gått så långt innan behandling satts in att njursvikt inträffat.
Alltså någon bedömer per telefon att han inte behövde ambulans och på akuten tittade man inte ens en gång på honom för det gick ju influensa.

Andra ingången för att komma till akuten är att få remiss från vårdcentralen. I somras råkade min gubbe sticka ett vasst föremål i ögat och ringer till vårdcentralen och kom hör och häpna fram. Sköterskan rådde honom att köpa receptfri salva på apoteket. Maken envis som de flesta karlar tyckte själv han skulle till doktorn men blev nekad tid. Ja då kunde minsann inte vilda hästar dra honom dit. Han beklagar sig minsann inte i onödan och så vidare. Jag tittade i hans öga och insåg at han måste till ögonakuten. Jag fick uppbringa vilda hästar(hans jobbarkompisar) som mer eller mindre satte honom med våld i bilen. Naturligtvis hade jag rätt. Det blev flera läkarbesök och pennecillinsalva i en månad.
Undra bara hur det skulle ha blitt om det varit remisstvång då och jag inte kunde gå förbi sköterksan i telefonen. SKulle han ha mist synen på ögat eller något ännu värre?

Det har hänt flera ganska tuffa grejor i samma stil det här är bara ett par exempel.

Det jag blev så in i h....e (ursäkta utttrycket) förbannad för är att man nekas läkarvård, ambulans osv och bedömningen inte görs av läkare.
När man väl kommit fram dit så har ju vården funkat. Det är upplagt så klantigt att man skall ringa samma nummer om det är akut eller en planerad hälsokontroll, så telefonerna är blockerade så att man inte kommer fram och att om man kommer fram så lägger de helt enkelt på luren i örat på en utan att man ens en gång fått presentera sig eller tala om sitt ärende. (taskig menignuppbyggnad, jag är så arg så jag orkar inte formulera om mig)

Kanske säger det en del om den förmodligen mycket pressade arbetsituation som dessa telefonsköterskor har. Att behöva vara läkare utan att vara utbildad för det samt att inte ha läkarens tillgång till patienten eller möjligheter till undersökningar. Förmodligen en arbetsinstruktion som säger sålla bort så många ni kan, vi har brist på läkartider.

Jag oroar mig bara för att jag är proppbenägen. Har haft två blodproppar i lungorna och en i hjärnstammen. Förr eller senare kommer det en ny blodpropp.
Kommer jag få vård då?
Kommer jag ens fram på telefon?
Eller blir mina symtom bagatelliserade så att jag får rådet att ta en magnecyl och gå och lägga mig?

Finns det flera som delar min oro eller är jag paranoid?

Orolig Bettson

[*Felix matte*]

Det är sällan jag blir arg. Jag måste få denna känsla att rinna av mig. Den kan aldrig vara bra för hälsan men jag vet inte hur. Jag är arg så sällan att jag inte riktigt vet hur jag skall hantera det hela. Det har varit så i tre veckor nu. Hur blir man av med ilskan. Har ni några tips.

Tvärarga Bettson

Det enda tips jag har att ge , är...... Kontakta Kuratorn på sjukhuset!
Under veckorna på Rehab där Kuratorn varit ständigt närvarande
har jag lärt mig att de inte enbart är till hjälp när psyket fått sig en knäck.
Vi fick jättebra info om vad vi som pat. har för rättigheter och också...
vilket var obekant för hela gruppen.... Vi kan kontakta Kuratorn om och när det "kör ihop sig" och hon kontaktar berörda och fixar besökstider mm.

Vi fick också en liten skrift som heter Vem lyssnar när du inte är nöjd med vården?
Den tror jag att du kan få via www.hsan.se


Håller med dem som uppmanar dig att gå ut till media , då gör du dig själv och övriga vårdbehövande en stor tjänst. Skicka också dina inlägg till Socialministern Lars Engqvist (tror jag han heter)
Vem hör ... om ingen ropar.