I våras ägnade jag mig åt ogräsresning på en tomt som fått växa mer eller mindre ohämmat i 25 år. Där fanns alla hatogräsen och några till. Jag utsåg då ett favoritogräs, snärjmåra. Det sticks inte, bränns inte och lossnar lätt utan att gå itu eller skära in i händerna, man behöver inte använda sekatör eller tisteljärn (eller röjsåg och jordfräs), det har låg vikt och är inte skrymmande när det väl hamnar på ogräshögen...
Det var förstås bara en favorit i jämförelse med de andra ogrässorterna jag tampades med (i synnerhet extremt taggiga vildrosor men också mängder av nässlor, tistlar, smörblommor, snårvinda, blåhallon, maskrosor, små sykamorlönnar, etternässlor o en del annat som jag inte vet namnen på).
|