jag är lite orolig för framtiden, Kommer vi att få någon sjukvård? Alternativ

[Bettson]

För tre veckor sedan skulle jag försöka få en tid för influensavaccination.
Förr kunde man gå upp och sätta sig i kön en morgnon när man hade tid. Numera skall man även beställa tid hos distrikssköterskan.

Med anledning av att man vet hur det är att beställa tid hos doktorn så tar denna tidsbeställning lika lång tid. Försöker vid spridda tillfällen under en veckas tid. Upptaget.........eller många samtal väntar, var god försök senare.
Bestämde en dag att nu attans skulle jag bara fram.ringde en glång i kvarten hela dagen, samma resultat. Var så desperat för nu var influensan verkligen på väg så att jag till och med tog mobilen när jag var tvungen att lämna arbetet på eftermiddagen. Döm om min förvåning när jag lyckades komma in i telefonkön alla fall. Jippi tänkte jag och höll kvar till dyr mobiltelefontaxa. Så gick signalerna fram och sköterskan lyfter på luren och lägger omedelbart på den igen. Jag ringe upp på nytt med samma resultat.

Nu var jag färdig att välta vårdcentralen vilket jag nästan gjorde.Vårt landsting har infört remisstvång till akuten. Det finns två sätt att komma dit med ambulans eller via remiss från vårdcentralen.

När min man förra våren blev akut sjuk hemma så bedömdes behovet av en sköterska per telefon. Enligt henne så skulle han inte behöva vård, det var ju "bara influensa". Jag insisterade och talade om att han haft krampanfall.. Motvilligt sände hon då en ambulans. Det tog två timma innan den kom för det var lågprioriterat.
Väl inkommen till akuten tog det tre timmar innan en läkare ens tittade på honom. Det fanns ingen läkare på akuten för det var för dyrt att kalla dit någon. Efter fem timmar blir han undersökt och det var inte influensa, han hade njurbäckeninflammation.
Han blev inlagd på obs över natten med peniccllindropp. Dagen därpå skrevs han ut med 40,5 grader feber. Innan jag hann hämta honom sitter han i väntrummet och får en ny krampattack. Det var tur han var på sjukhuset annars tror jag inte han hade överlevt.
Sedan skickar de honom till infektion för utredning och lyckas slarva bort honom under tiden .Det tog sex timmar innan vi kunde hitta honom på sjukhuset. Då hade vi dessutom blivit informerade om att han skulle ligga på ett visst rum men när vi kom dit möttes vi av en liksäck. Den känslan glömmer jag aldrig. Lättnaden när jag insåg att det inte var min man i liksäcken var nästan förlamande. Nu var det akut blodförgiftning som var problemet eftersom njurbäckeninflammationen gått så långt innan behandling satts in att njursvikt inträffat.
Alltså någon bedömer per telefon att han inte behövde ambulans och på akuten tittade man inte ens en gång på honom för det gick ju influensa.

Andra ingången för att komma till akuten är att få remiss från vårdcentralen. I somras råkade min gubbe sticka ett vasst föremål i ögat och ringer till vårdcentralen och kom hör och häpna fram. Sköterskan rådde honom att köpa receptfri salva på apoteket. Maken envis som de flesta karlar tyckte själv han skulle till doktorn men blev nekad tid. Ja då kunde minsann inte vilda hästar dra honom dit. Han beklagar sig minsann inte i onödan och så vidare. Jag tittade i hans öga och insåg at han måste till ögonakuten. Jag fick uppbringa vilda hästar(hans jobbarkompisar) som mer eller mindre satte honom med våld i bilen. Naturligtvis hade jag rätt. Det blev flera läkarbesök och pennecillinsalva i en månad.
Undra bara hur det skulle ha blitt om det varit remisstvång då och jag inte kunde gå förbi sköterksan i telefonen. SKulle han ha mist synen på ögat eller något ännu värre?

Det har hänt flera ganska tuffa grejor i samma stil det här är bara ett par exempel.

Det jag blev så in i h....e (ursäkta utttrycket) förbannad för är att man nekas läkarvård, ambulans osv och bedömningen inte görs av läkare.
När man väl kommit fram dit så har ju vården funkat. Det är upplagt så klantigt att man skall ringa samma nummer om det är akut eller en planerad hälsokontroll, så telefonerna är blockerade så att man inte kommer fram och att om man kommer fram så lägger de helt enkelt på luren i örat på en utan att man ens en gång fått presentera sig eller tala om sitt ärende. (taskig menignuppbyggnad, jag är så arg så jag orkar inte formulera om mig)

Kanske säger det en del om den förmodligen mycket pressade arbetsituation som dessa telefonsköterskor har. Att behöva vara läkare utan att vara utbildad för det samt att inte ha läkarens tillgång till patienten eller möjligheter till undersökningar. Förmodligen en arbetsinstruktion som säger sålla bort så många ni kan, vi har brist på läkartider.

Jag oroar mig bara för att jag är proppbenägen. Har haft två blodproppar i lungorna och en i hjärnstammen. Förr eller senare kommer det en ny blodpropp.
Kommer jag få vård då?
Kommer jag ens fram på telefon?
Eller blir mina symtom bagatelliserade så att jag får rådet att ta en magnecyl och gå och lägga mig?

Finns det flera som delar min oro eller är jag paranoid?

Orolig Bettson

[Skatmor]

Jo Vargen!
Vi behöver  en landsomfattande revolution.
Men kruxet är att få folk att stå enade.
På slutet av artonhundratalet, början av nittonhundratalet, kunde en far med elva barn i en statarlänga som ägdes av storbonden, gå ut i strejk.
Han visste att han riskerade hem och arbete.
I dag har dom flesta ett eller två barn, och många inget. Men hur stor är strejkviljan idag? Nu menar jag en landsomfattande strejk.En storstrejk som sätter hela Sverige i gungning och ger eko långt utan för Sveriges gränser.
Att en tio, tjugotusen strejkar skakar inte om så det känns för maktmissbrukarna.
Eftersom vi är nästan nio miljoner i Sverige skulle det gå att få ut minst fyra miljoner i en landsomfattande protest. Då har jag beräknat bort riktigt gamla, riktigt sjuka och småbarn.
Hur länge skulle Sverige stå pall för en strejk där tre miljoner inte gick till arbetet? Tänk vilken skräck det skulle sätta i makthavarna. Och jag är rädd att snart så försvinner strejkrätten och vi kommer inte att ha några medel att tillgå för att ändra på vår situation.
Vi kommer aldrig att få en ändring bara med att gå omkring och gnälla.
Det är ju det politikerna vet.  Vi kan inte hålla ihop, viljan att försaka sin egen trygghet  för stunden är inte stark nog, därför kan dom göra som dom själv vill. Något verkligt hot finns inte.
Och inte är det på grund av brist på pengaratt det ser ut som det gör. Det är en vedertagen lögn som vi sväljer med hull och hår. Det är ingen brist, det har aldrig funnits så mycket pengar som nu. Felet är fördelningen.
Vad är det man anser vara viktigt.
Ett litet exempel.
Stockholm har haft den ena nedläggningen efter den andra inom den sociala omsorgen.
Men nu skall man intill Globen bygga ett nytt stadion till ett pris på två miljarder, vilket naturligtvis blir det dubbla i slutändan, men det kommer att tigas ihjäl så länge som möjligt.
När man då frågar sig hur man har råd till detta, när det ser ut som det gör
blir svaret " men detta är olika poster, vi tar inte något från den sociala budgeten"
Tänk om man skulle handla så i hemmet. När jag gör upp budgeten gör jag en pott för mat och hushåll, en för läkare, tandläkare och mediciner och så vill jag ju ha den där flotta uppvärmda svimmingpoolen och en tjusig BMW som jag kan glänsa med. Men min budget tillåter inte denna utgift.
Då tar jag pengar från det som skall gå till räntor och amortering på huset. till barnen säger jag när dom blir dåliga och behöver gå till läkare, köpa medicin, gå till tandläkare, ha nya skor osv. "Tyvärr det går inte, bilen och poolen kostar så mycket så  ni måste flytta ut i Friggeboden, för jag måste hyra ut era rum för att få det att gå ihop och tandläkare medisin osv har jag inte råd med och veckopengen måste jag minska och det som blir kvar får ni själva betala läkare , mediciner och tandläkare med.
Så här är det man hushållar med våra skattepengar.
Vi kan inte längre gå omkring och gnälla och klaga om vi inte är villiga och göra något och då menar jag något radikalt.
Snart har politikerna trollat bort alla möjligheter för oss att påverka vår situation och då sitter vi där.
PS.
Jag hade inte alls tänkt skriva några långa inlägg mera, men när vi kommer in på hur vården fungerar kan jag inte tiga. Det går bara inte.
Har i mycket över tjugo år haft  många, många olika kontakter med drabbade människor. Har talat med och skrivit med människor som har kunnat lägga fram det ena beviset efter det andra på hur illa dom har behandlats, men det har  inte gått att få rätt någonstans.
Människor har skrivits ut från sjukhus, trots anhörigas förtvivlade bön om att dom måste få vara kvar, då dom inte var friska nog att skrivas ut, men icke. Den ena dog tre, fyra timmar efter att han kom hem, en annan ett dygn senare. Jag har talat med människor som helt bevisligen har felbehandlats inom vården, men får inte rätt någonstans för att få ersättning för alla besvär som detta har medfört.
Ni skulle se alla mina pärmar och alla brev jag har som folk har skrivit till mig och dom filmer jag har spelat in. Inget får mig att ändra uppfattningen att detta är en medveten politik som har pågått i många, många år i smyg, men som nu kryper  fram mer och mer och detta är nog bara toppen på isberget. Men när vi har konstanterat detta, är det försent att gå tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Vi har sålt vår välfärd för trettio silverpenningar och att senare bygga upp den igen skulle bli alltför dyrt. Den som inte har en hygglig privatförsäkring har inget att hämta inom vården när han blir sjuk. Och tänk på att om man inte är näst intill kärnfrisk, eller under sextiofem, får man inte teckna några försäkringar, i så fall blir dom så höga att en vanlig människa inte har råd.
Vill vi ha det så här? Men vad skall vi då göra åt det???
Sluta att tycka i det tysta. Tyck högt.

Jag håller i stort med dig i allt, Adri-Anne. T.ex: "detta är en medveten politik som har pågått i många, många år i smyg, men som nu kryper fram mer och mer och detta är nog bara toppen på isberget."

Det var väl socialdemokraterna och andra inom vad som kallades vänstern, som byggde upp den välfärd och trygghet som fanns under ett antal decennier under 1900-talet, men efter att de mördat Olof Palme framstår socialdemokraterna likt "ulvar i fårakläder". De kallar sig socialdemokrater men river systematiskt ner allt vad som tidigare byggts upp.