Denna helgen var det inte lätt att hålla sig torr om rötterna.
Efter några spadtag vildvin blir man ju ganska parbladig och inte fullt så kultiverad.
Även om det hade gått en reva tog jag i alla fall på mig kilten och rullade med skottekärran ner till de andra utlöparna.
Björk & Krasse var redan högbladiga.
Humle, som doftat för mycket pollen, hade dragit foderbladet över sig och knoppat in. ( Vilken knöl! )
Det tog en stund att tagga ner.
För att inte cellandningen skulle märkas så mycket, tog jag en myntapistill. Det hjälpte inte.
Potentillan kom och läste mina rättigheter för mig ur bondepraktikan.
Jag blev satt i jordkällaren. Inte en kotte att fortplanta med. Där är jag stammis så här års.
/Grodden
Allt är relativt. För en mask är det en större avkoppling att gräva i den hårda jorden än att vara med och fiska.