Jag har tagit reda på lite mer fakta om mördarsniglarna eller Spansk skogssnigel som de också heter och fått reda på dessa inte särskilt lungnade fakta:
Arten härstammar från Iberiska halvön (Spanien och Portugal). Det spanska namnet på sniglar är baboso, av spanskans baba=drägel. Det första dokumenterade fyndet i Sverige gjordes 1975 i Påarp nära Helsingborg. Året efter hade den spritt sig till Göteborg. Nu finns den på de flesta orter i Götaland och Svealand och även längs Norrlandskusten.
Den spanska skogssnigeln är hermafrodit, alltså både hona och hanne. Normalt parar sig sniglarna med varandra och utbyter då spermier. I brist på partner kan en spansk skogssnigel befrukta sig själv, och det kan alltså räcka med att en enda individ, eller till och med ett enda ägg, kommer till en ny plats för att en ny talrik population ska uppstå!
Äggen liknar små vita kulor, 3–4 mm i diameter, och läggs många tillsammans, ofta i klumpar med mer än 100 ägg vid ett och samma tillfälle. Efter ca 4 veckor kläcks äggen. Man kan hitta sådana äggsamlingar under stockar, plastsäckar och bråte i trädgården eller i komposthögen. Sniglarna väljer ställen där äggen är skyddade mot uttorkning. De vuxna sniglarna dör under hösten, högst ett år gamla, och den nya generationen tar vid. Ungsniglar torde vara artens huvudsakliga övervintringsstadium hos oss.
Den spanska skogssnigeln har under senare år korsat sig med den svenska vanliga skogssnigeln och gett upphov till en ny art, populärt kallad Supersnigel. Den är lika glupsk som sin spanska anfader och har också förmågan att tåla de svenska vintrarna.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/Det här med Supersnigeln tycker jag låter mäst oroande.