Juletid är intressant för alla trädtokar som jag - det är årstiden då ett av våra mest utskällda trädgårdsträd hyllas som snittblomma i hemmen. Mycket spanande blir det på träden som står på torgen, och det är med både glädje och ett uns sorg man beskådar dem. Glädje för att de älskas, hyllas och doftar så ljuvligt, och en liten udd sorg för att de aldrig fick bli vuxna...
Jag brukar följa med vänner i skogen för att ta ned granar till deras hem. Det sker på natten och är mycket roligt, och samtidigt smärtar det lite att det alltid är de finaste unggranarna som ryker. Jag brukar föreslå de granar som står så att de aldrig kan bli stora, och sådana som har stamskador - med ganska liten framgång.

Spännande är det ändå när vi lastar båten full av 2-3 granar och sedan kör över det svarta vattnet till deras hem.
Själv smyckar jag en lärk på tomten och husets skorsten och försöker hitta gran- och tallris att lägga utanför dörrarna.
Hur gör ni med julgranen?