|
Fast jag tror även att jag som privatperson kanske måste ta och fundera på om jag verkligen ska/kan klara av både mitt privatliv och arbetsliv med heltidsarbete, ställa upp för vänner/bekanta, ta hand om hemmet och hålla det i topptrim m.m. jag personligen är en människa som säkert skulle kunna köra slut på mig själv med alla mina egna krav om att hemmet ska vara si och så, ställa upp för mina vänner, ordna och skjutsa till fritidsaktiviteter, greja jobbet till fulländning och (om jag nu hade) ta hand om min familj till fullo. Hur många kvinnor arbetar inte heltid för att dessutom gå hem och fortsätta med sin heltid i sin familj? Där kanske hemarbetet inte alltid är så jämt fördelat. Där kvinnan hellre städar, diskar, lagar mat och tvättar för att det ska bli gjort på "rätt sätt" i stället för att det ändå blir gjort av någon.
Nej jag tror inte enbart på att lägga all skuld på arbetsgivarna utan vi måste själva ta och fundera på vad vi själva för med oss och vad vi har för personlighet. Jag är inte ensam om dessa tankar, det vet jag. Jag är inte ensam om att vara medveten om att jag är duktig, eller FÖR duktig, på att vilja vara duktig. En sak har jag lärt mig och det har varit en räddning till att inte hamna i en långvarig sjukskrivning och det är att säga nej, möta mina demoner och inse att jag får sluta med att försöka vara perfekt. Det är faktiskt fullt tillräcklig med "good is enought". Det är inte för intet att forsking visar på att det är just vi väldigt driva, plikttrogna och duktiga som tyvärr hamnar i utbrändhetens helvete om vi själva inte är aktsamma med varningssignalerna och sätter stopp.
Det finns säkert en del arbetsgivare som är dåliga på rehabarbete och ta hand om sin personal men det finns även de som är mycket duktiga och kämpar för att personalen ska må bra. Risken är väl givetvis större att människor far illa hos dåliga arbetsgivare men även hos de bra finns det risker.
|
Att sparka på dom som redan ligger, Verkar vara det lättaste sättet ....
10-08-2007, 08:15
