Julångest!, - är jag ensam om detta? Alternativ

[Eva Swahn]

Julångest är min arvedel. Är jag ensam?

Jag mår så juldåligt inför den stundande storhelgen att jag skiftar mellan apati och höggradigt vims. Det blir ett jävla hattande mellan att "ta tjuren vid hornen" och baka pepparkakor till klockan tre på natten eller sitta framför julkrubban i timmar med tussar av kliande "änglahår" (=glasull) som ska beskärma ljusen till Jesu krubba och undra vad jag egentligen håller på med.

Jag har inhandlat nya kollegieblock att skríva ner allt jag måste komma ihåg. Minnet är för närvarande lynnigare än vanligt. Sen glömmer jag var jag har lagt min "kom ihåg lista" eller glömmer den hemma när jag far in till stan. Varje år tycker jag att jag försöker ta mig samman och började i år redan kring den första advent skriva ner idéer till lämpliga julklappar, riva ur reklam från kataloger och tidningar, skriva ner tips från radio och TV-program. Och idag, när jag tillsammans med andra familjemedlemmar ska skicka iväg en tomtesäck från Skåne till Stockholm - är jag helt tom, helt blank kommer inte ihåg vad jag skulle köpa. Hittar inte barnens (underbara) önskelistor, hittar inte min julklappsidélista. Jag blir GALEN!
Nu får jag ge mig ut i denna hysteriska julhandel - obeväpnad utan listor.

Åh, jag har ständig huvudvärk så här års. Ett tag tänkte jag att alla vuxna skulle få en ask Alvedon i julklapp. Men så är ju Alvedon och alkohol ingen bra kombination (inga nykterister i min familj så långt ögat kan nå) och jag vill inte riskera hälsan på nån och klåfingriga småglin kan få fatt i tabletterna, nej jösses så fel det kan bli. Och hur kul är det för läkare att få huvudvärkstabletter i julklapp? Nä, jag får nog hitta på nått annat "kul"...rattmuff?...pussel i 10.000 bitar med tyskt slott som motiv?....Berlusconis senaste skiva?....

Klockan tre på julaftonen - då är det guskelov slut. Det som hanns med, hanns med. Jag är som en trasa och brukar bli yr i mössan bara av att lukta på glöggen. När alla andra är som mest i julfirartagen denna afton brukar jag gå en lång promenad med hunden och känner en förunderlig stämning av frid. Sen på kvällen ringer alla som inte firar jul tillsammans till varandra och tramsar i telefon och tackar för julklapparna. Då slår den slutgiltiga julglömskan till - vad fan köpte jag som dom tackar för?

Nu är det jul igen,
Nu är det jul igen....

[kryddan]

Jag har alltid någon blandning av julmys och ångest. I år har jag börjat i gräsligt god tid eftersom jag fortfarande inte fixar att gå i affärer särskilt bra - och det är inte att tänka på att göra det nu i december. Men ändå slutade jag andas kring den 16:e när julkorten skulle iväg

Jag är uppväxt med en förälder som tillbringade de flesta julaftnar halvplakat och som hade ångest resten av julen. De är nyktert på den fronten nu men ångesten finns väl kvar. Jag har lärt mig att ignorera det så gott jag kan numera - det var svårare när man var barn och väntade på att "åskan" skulle bryta lös.

Så, ja, jag förstår dig Ewa - julefrid är det lite si och så med. Jag vill alltid att det ska bli kanonmysigt, som kompensation på något vis, och det blir ju faktiskt rätt ok nuförtiden.