Julångest!, - är jag ensam om detta? Alternativ

[Eva Swahn]

Julångest är min arvedel. Är jag ensam?

Jag mår så juldåligt inför den stundande storhelgen att jag skiftar mellan apati och höggradigt vims. Det blir ett jävla hattande mellan att "ta tjuren vid hornen" och baka pepparkakor till klockan tre på natten eller sitta framför julkrubban i timmar med tussar av kliande "änglahår" (=glasull) som ska beskärma ljusen till Jesu krubba och undra vad jag egentligen håller på med.

Jag har inhandlat nya kollegieblock att skríva ner allt jag måste komma ihåg. Minnet är för närvarande lynnigare än vanligt. Sen glömmer jag var jag har lagt min "kom ihåg lista" eller glömmer den hemma när jag far in till stan. Varje år tycker jag att jag försöker ta mig samman och började i år redan kring den första advent skriva ner idéer till lämpliga julklappar, riva ur reklam från kataloger och tidningar, skriva ner tips från radio och TV-program. Och idag, när jag tillsammans med andra familjemedlemmar ska skicka iväg en tomtesäck från Skåne till Stockholm - är jag helt tom, helt blank kommer inte ihåg vad jag skulle köpa. Hittar inte barnens (underbara) önskelistor, hittar inte min julklappsidélista. Jag blir GALEN!
Nu får jag ge mig ut i denna hysteriska julhandel - obeväpnad utan listor.

Åh, jag har ständig huvudvärk så här års. Ett tag tänkte jag att alla vuxna skulle få en ask Alvedon i julklapp. Men så är ju Alvedon och alkohol ingen bra kombination (inga nykterister i min familj så långt ögat kan nå) och jag vill inte riskera hälsan på nån och klåfingriga småglin kan få fatt i tabletterna, nej jösses så fel det kan bli. Och hur kul är det för läkare att få huvudvärkstabletter i julklapp? Nä, jag får nog hitta på nått annat "kul"...rattmuff?...pussel i 10.000 bitar med tyskt slott som motiv?....Berlusconis senaste skiva?....

Klockan tre på julaftonen - då är det guskelov slut. Det som hanns med, hanns med. Jag är som en trasa och brukar bli yr i mössan bara av att lukta på glöggen. När alla andra är som mest i julfirartagen denna afton brukar jag gå en lång promenad med hunden och känner en förunderlig stämning av frid. Sen på kvällen ringer alla som inte firar jul tillsammans till varandra och tramsar i telefon och tackar för julklapparna. Då slår den slutgiltiga julglömskan till - vad fan köpte jag som dom tackar för?

Nu är det jul igen,
Nu är det jul igen....

[Ina]

Kan det vara den här, Bettson??


Ur Julen av Falstaff Fakir (Axel Wallengren, 1865-1896)

Det är så gott som uteslutande i december, som julen kan firas, emedan julgranarna endast då finns att tillgå på torgen.

Den egentliga orsaken till julens firande är dock i grund och botten en liten bacill:

Bacillus Julicus, F.,

vilken fått ostört utveckla sig bortåt ett par tusen år.

Detta har jag upptäckt genom ett mycket stort mikroskop, och det är första gången jag offentliggör denna min vetenskapliga upptäckt.

Ingen skulle kunna ana att denna vid första pågloendet så täcka organism kunde åstadkomma så stora och genomgripande verkningar, som den gör. Vid mina studier av densamma har jag iakttagit följande:

Redan i slutet av nov. börjar julbacillen att vakna till sig ur sin årsdvala. Den smyger sig då ut och uppsöker sitt offer, som den genast angriper. Till att börja med märker patienten ingenting utan fortfar med sina dagliga och nattliga sysslor. Men snart nog gör bacillens verkningar sig förnimbara, och efter ett par dagars inkubation utbryter hos patienten en åkomma, som jag måste kalla julfebern, Februs Julicus, F.

Denna helsot yttrar sig alltid i en omisskännlig oro och brådska, patienten kan inte sitta stilla, han springer ut och in i butiker, köper utan att pruta (ett mycket svårt symptom!), förseglar små och stora paketer ---, (ett osvikligt tecken!), känner en sjuklig lusta att äta lutfisk, -----, skriker "god jul!" till höger och vänster och är fullständigt konfys i huvudet. Febern når alltid sin höjdpunkt den 24 december på aftonen, då patienten känner sig synnerligen sällskapssjuk; flera patienter plägar då sluta sig samman kring ett stort bord, de skrattar åt allting, --- knäcker sönder nötter, äter förfärligt mycket och slumrar slutligen in i en dov sömn, ur vilken de ofta rusar upp mitt i natten, d.v.s. vid 6-tiden på morgonen, då de springer till ett stort, upplyst hus, ---- sjunger unisont åtskilliga sånger och går därpå något förslappade hem.

Härpå börjar förbättringen, långsamt men säkert. Men för att återhämta krafterna måste patienten äta och dricka förskräckligt mycket en tre veckors tid. Därpå börjar i regel en del råd och maningar att ställas till patienten, i form av s.k. räkningar, och dessa recept plägar lugna den sjuke rätt märkbart. Sedan han erhållit ett tjogtal dylika recept, är sjukdomen hävd, och endast en viss märkbar nervositet sitter kvar i kroppen ännu en tid.

Detta är i korta drag julsjukans förlopp.