För 3 år sedan blev jag arbetslös. Jag ryckte på axlarna till en början, tänkte, jag är ju ung, jag får nog jobb... Jag är ju delägare i ett företag som bara får in pengar under sommarsäsong, vilket innebär att det inte kan ha två heltidsanställningar. Efter ett halvår som arbetslös insåg jag ju att min arbetssituation inte verkade förändras. Vände mig då till arbetsförmedlingens handledare som var inriktad på utbildningar, eftersom jag kommer från en akademikerfamilj har jag fått itutat i mig sedan barnsben att man
måste ha högskoleutbildning. Kan ni gissa vad?? Jag fick inge hjälp alls av denna "kunniga". Hon kunde inte ge mig någon vägledning överhuvudtaget. Hon kunde inte nämna en
enda utbildning, fast jag sa att jag var beredd att flytta precis var som helst i hela Sverige. Hon var dryg och otrevlig, och hade satt sig själv på höga hästar och såg mig, den arbetslöse, trots goda ambitioner som värdelöst slödder.
Så jag vände mig till komvux. Hittade en studievägledare som hjälpte mig, så nu är jag på väg! 4 år kvar av min 5-åriga utbildning visserligen - men jag är på väg någonstans. Bara det är en helt underbar känsla, att veta vad man vill! Och nu är det ingen som trampar på mig längre
Till alla er som får tampas med paragraffryttare och översittare på arbetsförmedlingen; det är inte dem som kan förändra din arbetssitution. Bara du själv. Vänd dig någonannanstans, det finns flera därute som kan och vill hjälpa dig! Lycka till!
Vi arbetslösa, En tråd för och om arbetslöshet
22-03-2007, 17:02
