Tankar. Alternativ

[Adri-Anne]

En gång när jag inte kunde sova, kom jag att tänka på tiden.
Hur definierar vi tiden och hur lång är den egentligen.
Är den lika lång eller kort för alla?
För mig är det händelserna runt omkring som påverkar min tidsuppfattning i mycket.
Väntar jag på något roligt då kryper tiden fram, men är det något besvärligt och otrevligt får tiden en hisklig fart.
Och när man var barn var ju tiden lång till allting. Tänk så länge det var till ett skollov, trots att det bara var några dagar kvar och när skollovet äntligen kom, varade det ju en hel evighet, på den tiden var ju tre månader en hel evighet.
Nu tycker jag att dess äldre man blir, dess fortare går tiden.
Om jag då går tillbaka till barndomen och hur lång tiden var då, får jag mig en tankeställare. Är det så att vi definierar tiden olika i olika åldrar?

Dess längre tid man har kvar av livet dess längre verkar tiden vara, men med stigande ålder blir tiden knappare och knappare.
Och nu har man kommit i en ålder så man hinner inte mera än två hick, hick mellan vår och ny vår igen.
Nu säger nog några, " Men vad bra, då har ni gamlingar alltid vår"
Vad hade hänt om jag hade skrivit från vinter till ny vinter?
Men hur lång är egentligen tiden???
Ett litet exempel.
Jag har levt i nästan sju år tillsammans med, Farmor. Hon hade i tio, elva år levt tillsammans med sin ,Mormor som levde samtidigt som fransosen Napoleon spred skräck i Europa.

Alla tycker vi väl att början av artonhundratalet är det flera evigheter sedan. Men när vi tittar med ett sådant perspektiv, så är tydligen inte tiden så lång.
Hur uppfattar ni tiden? Vad påverkar er syn på tiden.

[Berith]

Saxat ur en lokal tidning:

"Kära läsare, du är väl med din tid? Har läget under kontroll och hänger med på vad som händer. När det händer. Uppdaterad, som det heter numera.
Du följer helt enkelt med din tid och är dessutom snabb i din uppfattningsförmåga - kanske rentav till den grad att du ofta ligger steget före, som man brukar säga.
Vi vill inte på något vis racka ned på dig om du har den självbilden, men vi kan tala om för dig att du har fel. Fullständigt fel.
I själva verket ligger du hela tiden efter din samtid. Är du med på noterna och hajar galoppen har saker och ting redan hänt. Så är det.
Och det beror på att du är lite väl långsam i reaktionerna.
Att så är fallet har vi inhämtat från modern forskning kring vårt kanske sinnrikaste organ, hjärnan.
Om du till exempel sätter ned fingret i varmt vatten har du inte en susning om att vattnet är varmt förrän en halv sekund efteråt. Så lång tid tar det nämligen för hjärnan att registrera signalerna från fingret i vattnet.
Konskekvensen av det blir att allt som du uppfattar ske runt omkring dig redan har skett. För en halv sekund sedan. Du är helt enkelt passerad. Dagligen och stundligen.
Det gör att du har små möjligheter att påverka. I alla fall saker som händer inom loppet av en halv sekund. Och det kan ju vara ganska mycket det - det vet i alla fall den som någon gång tittat på ett 100-meterslopp. Där är det ju tiondelarna som avgör.
Inte blir det bättre åt andra hållet, när du ska till att göra något själv. Folk som vid experiment uppmanats röra på en hand är ännu något långsammare. Från klartecken att röra handen tar det hjärnan en kvarts sekund att förbereda sig. Efter en halv sekund fattas beslutet och efter 0,6 sekunder kommer själva rörelsen.
Så det går långsamt.
Vad vi inte får kläm på är det där 100-metersloppet. När vi ser löparna gå i mål har de ju - enligt det här - redan gått i mål för en halv sekund sedan. Ska de få tillgodoräkna sig den tiden?"

Inte utan att man blir lite stressad.
Men visst är det som du säger Ann, att det bara är ett par hick mellan vårarna. Eller andra årstider och helger, tycker inte det är längesen det var jul förra gången. Det gäller verkligen att vara medveten om vad som händer varje dag och inte bara låta tiden förbrukas.