Vårt ansvar gentemot växterna, Vad tycker ni? Alternativ

[Tingstäde]

Mycket skrivs och talas i dessa dar om människans bristande hänsyn till och misskötsel av djuren. Vissa tar den konsekvensen att de slutar äta animalier, länsar minkfarmar osv. Vi har föreställningen att vi inte "bara" kan vålla djuren skada utan också lidande.
Med hur tänker vi visavi floran?
Vi försöker tillse att en del utrotningshotade arter får skydd osv. Ute i "den vilda naturen" ser vi mest växterna som en population medan vi trädgårdsfans ju får möjligheten att möta växterna på individnivå.
Är växterna bara organismer vi visserligen kan vålla skada men inte lidande? Så länge vi inte direkt skadar "våra" växter är det OK att då delvis ringbarka, rotbeskära, konstavla osv? Var går gränsen för vad som är "rimlig hänsyn" visavi våra klorofyllspäckade vänner?

undrar Tingstäde

[*Felix matte*]

Joo då - ett ruttet ben kapar jag lika tveklöst som en rutten gren.
Men - det är väl okontroversiellt att hävda att snöra kinesiska barnafötter så de blir kroniskt deformerade är en styggelse. Men är det lika okontroversiellt att hävda att forma en tall till bonsai också är en styggelse?
Har inte allt levande "rätt" till att få utvecklas optimalt utefter vars och ens biologiska och miljömässiga förutsättningar?
Undrar Tingstäde

Att jämföra förr i tidens snörning av Kinesiska barnafötter med att forma en liten tall till Bonsai.... Det tycker jag är närapå osmakligt.

Om vi skall börja värna växterna så och betrakta dem som "nästan" människor, då gäller det att vi inte tar ett endaste steg utanför asfaltkanten, för vad är det som säger att gräset vi trampar på är mindre värd än guckuskon!?