Äntligen kan jag börja gå igen, snart ryker kryckorna Alternativ

[lisselbo]

För ca 8 veckor sedan åkte jag omkull så att det bara sjöng om det när jag var ute med hundarna.
Nikita, den ena hunden har problem med hundmöten så när jag ser att vi möter en främmande hund så går jag in på en grannes tomt och ställer mig bakom staketet.
Inte så smart, det slutar med att både Kajsa 37 kg och Nikita 25 kg börjar tokskälla och gör världens ryck i kopplen.
Resultatet blir att jag åker som en vante efter hundarna, släpper naturligtvis inte kopplen.
Färden slutar i en annans grannes staket, då tappar jag kopplen.
Jag gormar och Kajsa far fram till den andra hunden och tjafsar lite.
Nåväl hundarna kommer tillbaka till mig, jag hänger över staketet och binder fast hundarna däri, vänster knä värker som f*n.
Får upp mobilen och ringer till gubben som får komma och hämta oss, han lyfter in mig i bilen och hem med byrackorna.
Åker till akuten där det efter 10 timmars väntan konstateras att det är en fraktur i knät.
Kryckor och inte böja eller belasta knät på 6 veckor.
Dessa veckor har varit ett rent helvete, bara sitta och knappt kunna göra något.

Men nu är jag på gång med härliga skogspromenader med hundarna.

[lisselbo]

Nackdelen var ju att det var grusväg och att jag hade dåliga skor.
Ni vet såna där tygympa dojjor med gummisula.
Gruset blev som såpa under sulorna.

gammelnalle: helt ok kommentar, men jag förstår inte det där med flyttat.