Bettson, vilken ruskig historia!

Nu blir jag orolig för hästarna på ridskolan ett stycke ifrån där jag bor. Tidigare har jag bara tänkt på hur hundar och katter lider, men varför jag inte tänkt på hästarna vet jag inte. Kanske för att min egen häst, på den tid jag hade den, var uppstallad långt ute på landet.
Det är märkligt hur människor kan resonera, och även hur smällarna används. Tills för några år sedan trodde jag att mindre smällare var en sällskapsgrej för ungdomar. Då blev jag av en händelse vittne till hur en elegant klädd vuxen karl, som gick ensam några meter framför mig i ett bostadsområde, plötsligt tog upp en smällare (modell miniraket, alltså en sån där raket som fjuttar iväg och smäller utan tjusiga effekter) ur fickan, tänder på den och skickar iväg den över garagetaket. Bara sådär.
Med såväl smällare som husdjur borde det vara som med ljud från grannarna i hyreshus, alltså att lite får man tåla (rimliga mängder raketer vid tolvslaget resp mindre olägenheter från djuren, t ex att ridande korsar skidspåren på enstaka ställen) men alltför mycket obehag (jättebomber och/eller smällande i flera timmar och ibland dagar, respektive hund- och kattlort på gräsmattor och i sandlådor) ska man inte behöva utsättas för.
Att ta sig rätten att smälla hejvilt, bara för att enstaka "svarta får" till hundägare inte sköter sig, är omoget. Som att dundra på med stereon på högsta volym kl 6 en söndagmorgon för att
en granne haft en högljudd fest till två på morgonen (för att fortsätta liknelsen med hyreshuset).