UjUj.
Jag tyckte att det räckte att läsa reaktionerna från er andra.
Kvinnor är inte ett skit bättre än männen när det gäller diskriminering.
Min man som är undersköterska på en akutvårdsavdelning och har många kvinnor runtomkring sig, han är bara ett vittne till detta faktum.
Kvinnorna inom vården vaktar så hårt på sitt att de i sin tur tillsist upplever sig själva diskriminerade fast det kanske är så att de diskriminerar.
Vi kvinnor håller så hårt på vårt, men ska det till en rättvis värld, måste vi kanske släppa lite på de saker som vi hävdar är vårt sedan urminnes tider.
Hur är det med stryktvätten och blommor, gardiner och allt hemma hos er andra?
Vi turas om, utan att jag behöver be honom. ibland byter jag däck på bilen, tvättar dem och skruvar lite allmänt.
Morgan har tagit ledigt när han hade massor av övertid bara för att tvätten var farligt nära explosion.
I somras tog han ut pappadagar för att jag skulle få jobba och för han själv ville ha mer tid med barnen. Han kanske uppfattas mesig på jobbet, men det tror jag att han skiter i, min lille gubbe.
Nej, vi måste mötas halvvägs istället för att tjafsa.
Vad finns det för konstruktivt med det?