Jaja, har man inte problem går det bra att skapa några.

Pga singellivet har jag inte så stor erfarenhet av bh-problemet men jag kan förstå att hängande slängande behag måste hållas på plats.
Kommer att tänka på avslutningen av Monty Python-filmen Meningen med livet. Där huvudpersonen jagas av ett gäng halvnakna snygga välutrustade flickor. Snacka om gungande och hoppande behag.
Beträffande kallingar så är det ganska skönt att gå utan. Det blir lite punggung men sakerna kan inte jämföras.
Det fanns förut en tanta på jobbet som uppenbarligen hade bh-problem. Hon var milt sagt fet och brösten var i jämbördig storlek. Hon hade oftast på sig ganska tunna ljusa tröjor på sig och lika ofta mörka bh:ar. Dom syntes bra igenom och ALLTID satt ryggbandet snett. Vet inte om hon själv hade problem att få det rätt och alla arbetskamrater var väl för finkänsliga för att säga till. När hon gick genom matsalen kunde man nästan tappa aptiten.