Självklart kan jag överbevisa dig.
Mitt intresse har jag fått från min fader som fick det från sin fader osv.
När min äldsta dotter blev arbetslös så deppade hon ihop fullständigt så jag delade med mig av mina fröer och nu är lågan tänd där med.
Hihihihih förra året fick hon sin ett-åriga änglis mycket kraftigare och fler blommor än mina. Hon drog också fram en underbart vacker liten aster som jag inte har hittat fröna till ännu och inga frö plockade vi.
Vi brukar tävla om vem som har vackrast trädgård men där slår min yngsta dotter både mig och sin syster och morfar på fingrarna. Hon bor i Skåne och vi brukar skylla på att hon kan starta mycket tidigare än oss men det är ju inte riktigt sant, efter som vi bor i Småland.
Mina vänninor bruka säga att mina händer är magiska, inte alls det är å-bevattningen som gör att växterna blir så fina. Har man fri tillgång på vatten så skall man utnyttja detta så långt det går. Så om bara intresset finns så kan man skapa små underverk, mirakel tar lite längre tid.
Det allra roligaste jag vet är när jag kan dela med mig och glädja andra människor med mina blommor. Har haft stor nytta av dem hos olika forumrister som jag har kunnat uppfylla små önskningar hos.
Kramisar Anne
Trädgårdsintresset..., ...ärftligt?
01-01-2004, 15:00
