|
De hästar och hundar som används av militärer, polis och räddningstjänst är förvisso tränade att tåla plötsliga ljud. Men man måste också komma ihåg att de är utvalda exemplar. Man har sållat bort alla de djur som inte har tillräcklig dådkraft - som man kallar det om jag minns rätt.
Som sällskapsdjur behåller vi alla sorters exemplar, även de som inte klarar av alla påfrestningar som de utsätts för. Jag har haft hund i över 40 år och jag har haft sådana som har klarat nyårssmällandet och andra som inte har gjort det. Och samma matte har jag ju varit, och tränat mina hundar för alla möjliga krav, trots de olika "resultat" det har givit. Vi får acceptera att djur är precis som vi: en del har nerver av stål andra är lite mer ängsliga.
Nå, hur tränar vi fullgott nyårssmällare en gång om året? Det faller på sin orimlighet. Och som tidigare har sagts så kan våra sensibla husdjur skilja på oljud och oljud. Jag bor rätt nära en skjutbana - det struntar min hund i -och om det är för att hon är van eller för att det ljudet inte upplevs hotande kan bara hon veta.
Jag tror också att när fyrverkeri skjuts upp är vi i hundens närhet lite extra "fjolliga" i hundens ögon, vi kanske har druckit, vi är spända av förväntan, sentimentala - ja allt annat än det hunden är van att se sin ledare som. Jag tror att ljudet som fyrverkerierna åstadkommer i hundens öron är förbryllande med alla de visslande och tjutande och allt det vi inte hör. Sen kommer ljudet från en massa olika håll. Min lilla tuffing försvarar mig som bara den om någon i omgivningen har fyrverkeri för någon 50-åring - alltså smällandet kommer från e t t tydligt håll. Under nyårsafton är oljudet från alla håll och blir då övermäktigt.
Sen tror jag det ligger i någon bioligisk gen nedärft att man ska fly undan höga, plötsliga ljud. De innebär en fara - så det är kanske väldigt rationellt att vara rädd och vilja undvika dessa. Det kanske bara är de "dumma" exemplaren som inte begriper bättre som inte är rädda, som i naturen skulle gå under, inte skulla fatta att man ska fly från träd som faller, stenar som kommit i rullning, jordbävningar, skogsbrand och andra dödshot.
Vi ska nog vara lite ödmjuka inför våra ytterst sensibla husdjur och deras - förmodligen högst adekvara - reaktion på fara. Vi har inte alltid rätt även om vi har tolkningsföreträde.
Tänk om det inte hade varit fyrverkeri - utan bomber - hade vi då stått kvar och jublat?
--------------------
Eva i zon I
|