Jag har resignerat, till viss del, och vill inte komma med en massa "vad var det jag sa", det känns onödigt eftersom det är så uppenbart.
Alltså, en del saker kan jag fatta. Förstår att ledande politiker vill hålla uppe fastighetspriser och sänka skatterna för sig själv och höja för andra, de flesta har ju dyra hus eller bostadsrätter. Förstår liksom vitsen med att det genomförs - ökade orättvisor tros ge fler jobb. Enligt klassisk nationalekonomi. Eller hur det nu var. (Nä, jag förstår inte riktigt)
Däremot förstår jag inte hur två extra A-kasse-karensdagar (från 5 till 7, om jag fattat rätt) ska göra att fler jobb skapas? Blir folk som har arbete okynnesarbetslösa?
Karensdagen för sjukdom förstår jag vitsen med - den får sjuka att gå till jobbet ändå, och den får fattiga friska att avhålla sig från att fejka sjukdom.
Men som sagt, karensdagarna för a-kassa, att de blir fler slår endast mot folk som blir arbetslösa. Första månaden utan arbete så får folk flest 80% av knappa 3 veckors lön. Dvs, inte nog med att man blir arbetslös, man ska direkt hamna i ekonomiskt trångmål också. Gissar att målet är att folk ska söka arbete med mer panik än annars?
Den som blir arbetslös har stress nog ändå utan att direkt hamna i betalningsproblem. Alla har inte sparad buffert.
Personligen är jag både frisk och har arbete, samt har inga barn och därmed kan jag spara (om än blygsamt). Så jag drabbas inte.
Men det är fan att de sjuka, arbetslösa och fattiga ska bekosta skattesänkningar för de friska, högavlönade och rika 
Redigerat av Pirum: 20-09-2007, 19:41
Regeringens politik, varför är det inga klagomål här??
20-09-2007, 17:48
