|
Det som känns hemskast är att de som är i en omöjlig situation från början, t.ex. schizofrena och andra med väldigt svåra sjukdomar (och de är inte så få), drabbas. Under parollen att alla ska i arbete. Det här drabbar ju alla, även de som kanske aldrig har kunnat ha ett jobb p g a att de hör så mycket röster t.ex..
Jag tror inte att någon tycker att folk som har sådana sjukdomar, eller som inte klarar av livet ordentligt pga att de kanske utsatts för tortyr eller växt upp med incest och misshandel, att de inte ska få ha ett drägligt liv och utvecklas på sina egna villkor. Men dessa människor skuffas undan när man låtsas som att det mest handlar om kverulanter eller möjligtvis lindriga depressioner.
Det är visst så att man själv är ansvarig för sitt liv, det tycker jag också, men för det behöver inte de som klarat sig relativt bra i livet bli värsta snåljåparna och förneka schizofrena Lydia att få gå på bio någon gång, eller göra något annat kul som att utveckla ett fritidsintresse, kanske resa bort nån gång.
Risken är att de allra mest utsatta (alltså just förtidspensionerade kroniker, fattiga ålderspensionärer) drabbas från två håll: å ena sidan minimala bidrag och noll del av skattesänkningar, å andra sidan att den borgeliga politiken stryper sånt som tidigare varit någorlunda billigt (typ badhus, subventionerade böcker, subventionerade fritidsaktiviteter) för att de tycker att "friska människor ska betala sin egen fritid". Men hallå, det var kanske inte för de "friska" som det var viktigt att det var billigt, utan för alla dem som INTE har råd att köpa kort på SATS eller betala andra fritids- eller kulturaktiviteter.
--------------------
OlgaK zon II
|
Regeringens politik, varför är det inga klagomål här??
20-09-2007, 17:48
