Sverige har, enligt nåt arbetsmarknadsdepartement i USA, världens mest effektiviserade industri, det var så löjligt effektiviserat att USA inte ens var i närheten - men de borde ha det som mål menade deras departement. Typ.
http://www.aftonbladet.se/ledare/article102355.ab tar upp det. Har inga länkar till ursprungsnyheten.
Jag har som bemanningsföretagsanställd varit på flera industrier där tempot har ökat, man har kanske gått till treskift, och samtidigt har personalstyrkan minskat. Några av industrierna har knappt någon över 40 år i produktionen, nästan ingen av industrierna har personer över 50 år bland de kroppsarbetande anställda (bara bland cheferna). Det finns helt enkelt nästan ingen 50-åring som klarar arbetet (de kanske anställdes som 16-åringar), och de söker sig då självmant till andra företag (ofta mindre) eller så hamnar de i 'sjuksvängen' - helt förståeligt. Jag har ingen erfarenhet av vårdyrken, men det är säkert lika illa där - eller värre, eftersom siffrorna tyder på det. (Personligen tror jag att löpande-band-arbete i industrin är det fysiskt mest slitande - inte tyngsta, men slitande)
Så ett fel med vår arbetsmarknad är att den dels är lite för hård, och dels för inflexibel. Och då menar jag inte att folk "ska vara beredda att flytta dit jobben finns!" (jaha, och där finns det också hyreslägenheter man får direkt eller?), jag menar att många som är sjuka säkert skulle kunna, och vilja, jobba - men på andra villkor. Ena dagen kanske man klarar att jobba 75%. Nästa dag 25%. Nästa dag kommer man inte ur sängen. Men nästa dag igen kanske man klarar 100% arbete. Väldigt få arbetsplatser är så flexibla, så därför blir alternativet halv sjukskrivning, eller 'förtidspension', etc.