ja jag var en rädd liten flicka på den tiden så jag tyckte han var jätteläskig. På senare år såg jag en föreställning med Staffan W på Södra Teatern, jag och min dåvarande stod och tog en öl i väntan på föreställningen och så vips hoppade Staffan W fram med vitmålat ansikte och jag trodde jag skulle få hjärtinfarkt... urk. Nu tittar jag lite på klipp från Vilse i Pannkakan med lite nostalgi ändå...