Om man nu är lite drygt 40 och trött på sitt jobb, stressad och lite almänt krasslig så ligger det nära till hands att börja längta till pension. Jag gör det varannan dag ungefär. De andra dagarna funderar jag på att göra något åt situationen i stället. Det finns väl andra jobb? Bättre klimat att flytta till? Jag har faktiskt drygt 20 år kvar till pension, lite för långt att ägna åt bara längtan men faktiskt tillräckligt för en ny karriär om jag nu kunde komma på vad.
Vad vill jag nu ha sagt med detta? Vet inte riktigt. Inte förta glädjen för nästan-pensionärer i alla fall. Grattis till friheten och livets efterätt (barnbarn).
Lite extra mörkerdeppig i dag då min egen mormor dog i går kväll. Hon blev jättegammal och behövde verkligen få somna in men ändå, hon har ju alltid funnits..
--------------------
Lev väl, Louise
|