Jag brukar åka och tända ljus på min farfars grav, mest för att det är så stämningsfullt på kyrkogården. Vi var varandra inte speciellt nära och han var inte alltid speciellt snäll eller omtänksam. Men han symboliserar på något sätt mina barndomssomrar på Gräsö där han satt och rökte pipa och svor en massa över "badjävlarna" som han tyckte kom och störde på somrarna. (jag antar att vi också tillhörde badjävlarna

) Men någonstans tror jag att han ändå lät mer än vad han menade.
Jag tänder även en lyckta för varje saknad hund. Lycktorna ställer jag utanför köksfönstret, på gräsmattan runt en lycktstolpe.