Jag har en hel hög med småvalpisar jag kan studera. Detta ceniaro utspelar sig vid nästan varje busstund: En valp vill sätta igång lek med en annan, valp 1 buffar och biter på valp 2. Valp 2 börjar morra, valp 1 fortsätter med sitt bitande och buffande. Valp 2 morrar än mer och gör utfall mot valp 1 som då backar, vänder bort blicken och låtsas som det regnar. Då börjar valp 1 vifta på svansen, springer fram till valp 2 och slickar den på läpparna, gärna mungiporna. Varpå båda valparna börjar leka på ett mer skojfriskt sätt. Min tolkning: Valp 1 vill busa. Valp 2 vill inte busa på ettans villkor. Visar tydligt sitt missnöje. Valp 1 begriper signalen efter en stund, visar med sitt slickande att signalen gått fram och att han inte vill ha bråk (tror inte att så här små visar dominans/underkastelse för varann ännu). Valp två accepterar "ursäkten" och börjar busa med valp 1, vilket ju valp 1 ville från början!
Ett annat fall är när min stora hund går fram till valpisarna och nosar och slickar dem i ansiktet. Han visar knappast dominans, inte heller underkastelse, snarare att han inte vill dem något ont, utan är en snäll kille, och gillar de små. När de små slickar honom i mungiporna vilket händer då och då är det däremot ett tecken på underkastelse. Även om de små inte riktigt lärt sig hundspråket, men är på god väg.
Min poäng är att jag tror att slick i ansiktet från en hund oavsett om föremålet är en annan hund eller människa aldrig betyder dominans, däremot kan det betyda underkastelse, glädje eller tillgivenhet, ibland alla tre på en gång.
Jag har faktiskt aldrig sett en hund dominera genom att slicka någon.
|