Gravensteiner, Åkerö och Discovery, - tänkbara ympar, men kräftkänsliga ? Alternativ

[Jan af Lisö]

Jag skall ympa någon ny sort i mitt "ympäppelträd", som är ett Säfstaholm med redan inympade Oranie, Transparente Blanche och Peasgood Nonsuch.

Har studerat literaturen om äpple och har ett antal tänkbara sorter på min lista. Ett av kraven är att de skall vara friska i å med att det är en risk att sjukdomsbenägenheten på ett familjeträd (som i slutändan är tänkt skall bära uppemot 20 olika sorter) adderas.

Åkerö står högt upp på önskelistan, men överallt läser jag att den skall ha lätt att insjunka i kräfta. Och dessvärre läser jag samma sak, kanske inte lika extremt, om såväl Gravensteiner som Discovery.

Så nu vill jag ställa frågan, är en ymp lika benägen att drabbas av kräfta som ett helt träd av en viss sort ?? Själv tycker jag att risken borde vara mindre i å med att stam är ju Säfstaholm, men jag vet inte.

Så törs jag ympa in dessa sorter eller skall jag avhålla mig ifrån ?

[Cilla]

Hej Jan!
Roligt att läsa om ditt engagemang och dina planer! Jag håller med, vissa sorter önskar man verkligen inte skulle vara så kräftkänsliga. Åkerö och Ribston är två av mina favoriter, både för frukten och växtsättet. Dessa äpplen är i smaken som två dyra viner. Visst finns det många dyrsmakande äpplen. Dock är det inte alla av de riktigt välsmakande som är så vackra som dessa två. Ett Ribstonäpple i höstsolen är ett äpple som ser ut att vara gjord i en metall som oxiderat och visar alla färger i ett fint mönster.

Med sorter som man tycker om så får det gå som det går, resonerar jag. Fast jag undvker att ympa in icke E-certifierat i andras träd.

"Hur stor risk" det är att ett träd någonstans ska få kräfta kan man inte säga. Bra för dig att veta är att man kan minska riskerna att få kräfta i träd och man kan, om man redan fått det, minska skadeeffekterna. Man kan t ex resonera så att man tar en risk (t ex genom att ympa in från Julitta genbank) medan man gör ett par andra saker som minskar riskerna. Visserligen kan man inte hindra en ymp från att sprida smitta, men det är helt klart så att vitala, starka och "välnärda" träd klarar ett kräftangrepp bättre.

Ökar riskerna för ett träd att få kräfta, ökar riskerna att sprida kräfta i redan angripna träd:
Hård beskärning
Beskärning vårvinter
Beskärning med verktyg som inte decinficerats
Att låta beskurna såriga grenar ligga kvar i marken
Sammanpackad mark, dvs mark som inte luckras över rotområdet (under kronan och lite till) då och då
Avskurna rötter i samband med byggen, stenläggningar mm, eller gångstigar, stenbeläggningar av rotområdet
Kvävegödning (t ex gräsmattegödsling)
Återkommande torra somrar/sensomrar utan stödbevattning
Plantering i sank mark
Plantering i för smala växtbäddar
Ympning av icke certifierade ympar (Nrdiska genbankens ympar är såvitt jag vet inte certifierade och de har kräfta i många av sina träd)

Minskar kräftans fortsatta spridning i redan angripet träd:
Luckring av rotområdet där näringsupptagningen sker
Bevattning under torra sommar- och sensommarperioder (gäller också stora, vuxna träd)
Ingen eller mycket lite beskärning och sällan, vart 5e år några döda grenar t ex
+ att upphöra med det ovan (kvävegödsling mm)