Min släktning hade en liten cocker som blev helt blind när hon var 11 år. I tre år levde hon så, och mådde bra! Hemma hittade hon precis vart som helst, det enda var att hon kunde snubbla om det låg något på golvet som inte brukade vara där, som dammsugaren till exempel. På sina vanliga rundor ute lika så. Inga problem. På nya ställen fick man hålla koll så att hon inte krockade, men då blev hon fösiktigare själv också och gick i lugnare takt. Jag var ute och promenerade med hunden och tänkte mig inte för, hon krockade med en lyktstolpe...
Det hon inte kunde var att röja runt och springa lös. Kanske saknade hon det, men det märktes inte, svansen gick i ett på hund...
Hon forsatte gå ner i vattnet och simma runt trots att hon inte såg något, med långlina iförsig, men ändå.
Tillslut var det en elak livmoderinflamation som ändade hennes liv, då var hon 14 år.
Så en hund kan ha det hur bra som helst fast den är blind, visst, livet blir ju annorlunda men därmed inte sagt dåligt.