Godaste vinteräpple, - som går att odla i Stockholmstrakten ? Alternativ

[Jan af Lisö]

Nu hade jag tänkt ympa något vinteräpple i mitt "ympträd" som ligger i zon II i södra Stockholm och då verkar det inte så lätt att välja. Då det finns många kända sommar- och höstsorter, verkar det vara klart svårare med vinteräpplen.

Skulle gärna vilja höra om Foruminsternas erfarenheter av och synpunkter kring dessa sorter:

 Ribston (kräftkänslig)
 Ingrid Marie (personligen tycker jag att den saknar smak)
 Kim
 Oberländer
 Mutzu
 Melon
 Galloway
 Filippa (kanske inget riktigt vinteräpple?)

finns det något mer ?

Och var kan man provsmaka dessa ??

[Cilla]

Hej och UJ, det finns många fler sorter om du söker sena och lagringsbara äpplen! Gravensteiner, Grågylling, järnäpple, amorosa, cellini, Cox Orange osv. Kolla Ebe Plants hemsida liksom Svenska Pomologiska sällskapets och njut av den senares stånd på Älvsjömässan i mars om du bor i Stockholmstrakten om du itne gjort det redan! Provsmaka kan man i Stockholm göra på många ställen, Skansen hade över 200 sorters äpplen utställda i höstas, Rosendals Trädgårdar brukar ha och många fler ställen.

Mina erfarenheter är att
Ribston är ett av de vackraste äpplena med smak som ett gott vin, har gult fruktkött och alla fäger på skalet, lagom stora, fyller ut alla smaklökar, är en fröjd för ögat. härligt träd att klättra i. Och japp, kräftkänsligt tyvärr.

Ingrid Marie behöver sol och kanske också näringrik jord för att ge den där säregenheten i smaken, och för att inte blir bara vackert rött och lite torrt. Vackert och mycket sent äpple, kräftkänsligt träd också tyvärr. Ofta ganska småvuxet träd. Jag skulle hellre sätta det i spaljé som jag inte brydda mig så mycket om så att jag kunde ta bort det utan större förlust om det fick kräfta.

Filippa kan man lagra men kanske inte efter jul. Jag tyckte förr att det var ett lite fantasilöst äpple på ett alltför spretigt träd, men nu uppskattar jag det mycker mer. Extremt vacker blom, frukt på långa fruktspjut, låga träd som ser ut lite som en yvig kalufs (inget för dem som gillar knotigt eller för den som gillar att styra varje enskild gren, kronan måste få bli yvig om man vill ha frukt), behöver lite mer vindstilla läge för att hålla frukten på de långa tunna fruktgrenarna. Den mest kräftresistenta och i övrigt mycket friskt äpple och träd. Äpplet ser lite blekt ut men har inte bara sötma utan också en svag men egen arom. Tunnt skal.

Melon kan man lagra till och med februari iallafall, jag har haft sådana i tätt förslutna plastpåsar, kyligt och mörkt och ätit med nöje i februari. Bra ersättare till Åkerö om man gillar den sorten, både till utseende och smak. Fast trädet liknar inte Åkerö alls, Melon bildar lägre krona, inte så pampig som Åkerö kan vara. Däremot är det ett mindre kräftkänsligt träd än Åkerö, och det bildar inte stamskott som Åkerö gör och kan därför vara mer av en litet berlocksmycke i trädgården (Åkerö vill ju vara älgen, äppelträdens konung). SMaken på äpplet är i mitt tycke mer säregen än Filippa, kompakt och saftigt fruktkött, mer sötma men också lite syrligt. Mycket vacker form om man som jag bryr sig om sånt.

Det fulaste äpplet med god smak tycker jag är Grågylling. Litet, grönt äpple med brungrått damm på skalet som om det hade mögelangrepp. När man biter i det ändras inställningen - mycket kompakt, skvättigt, frasigt med massor av härliga eftersmaker. Äpplenas Rioja Reserva kanske man kan säga, som om det vore lagrat på ekfat. Kan lagras länge.