|
När jag minns hur somliga sa ogillande: Gu va mager du ä, så brukar jag tänka att de skulle se mej nu!
Att vara mager kan visst vara något som man fått "gratis", jag kunde från barnsben tills jag var c:a 40 år äta precis vad som helst, hur mycket som helst utan att lägga på mej ett uns. Som smalast vägde jag 48kg till 163 cm i längd, då var jag verkligen mager! Jag var frisk, jag mådde inte illa, jag var t.o.m. stark men som sagt väldigt mager.
Mina vänner: det gick över! Ingen som kände mig då skulle någonsin tro att jag skulle kunna drabbas av en så´n övervikt.Nu är det en och annan som säger att jag nog skulle må bra av att gå ner lite i vikt! DET VET JAG VÄL FÖR HÖGE FARAO!
--------------------
Den som väntar på att ta nästa steg, kan bli stående på ett ben resten av livet. 
|
Smalisar..., var snäll nu och ta inte illa upp någon..
29-11-2007, 20:36
