|
När jag vägde 80+ var det ingen som sa något. Kanske var det någon som tänkte något, det vet jag inget om. Kanske blev jag behandlad sämre än "smalisar" men det var i så fall inget jag märkte.
Under en period hårdbantade jag, i 20-årsåldern innan jag visste bättre. (Säkert en bidragande anledning varför jag senare gick upp så mycket i vikt f ö). Som minst vägde jag 53 kilo. Då fick jag ofta höra "Men gud vad du är mager."
Ja, det kanske jag var. Men varför var DET okej att påpeka? Ingen vågade eller ville påpeka "Men gud vad tjock du blivit" när jag senare lagt på mig närmare 30 kilo i vikt?
Notera nu, innan ni exploderar, att min mening inte är att det är mer rätt att fråga det ena eller det andra. Det jag försöker förmedla är att när jag var tjockis var det ingen som sa något (så jag hörde iaf), när jag var smalis däremot tjatades det om mina kindben och nyckelben som om det var allmän egendom. Sårande och oförskämt.
Nu försöker jag balansera i mitten och återigen är det ingen som säger något.
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
|