Hur kommer man ur detta?, Deppvarning... Alternativ

[Annica J]

Hej!


OBS! Långt och gnälligt...

Ännu en timmes varför, hur, varför då, när, varför tror du det? osv. Dessa psykologer ger mer huvudbry än hjälp tycker jag.
Jag har under lång tid (ca 10år) varit nere och deppad och misstror mig själv(låg själkänsla) och går nu hos "pyskolog" för att kanske finna någon ände på detta elände. Helt otroligt enligt många att en så ung människa känner såhär.
Jag vet inte vart jag skall ta vägen? Jag orkar knappt med mig själv och är bara ledsen och nere hela dagarna och att julen kommer gör mig bara mer illamående...Jag vill verkligen rymma ur min egen kropp eller bara försvinna, men det är ju inte det lättaste. Jag har varit långtidsjukskriven en bra tid nu och nerklankning från familj och anhöriga börjar ta sig bra. Lathet, blyg och löjlig är vad jag är för att jag ej vill ha ett jobb....Vaddå inte vill jag vill allt annat än att vara såhär och må såhär men ingen vill fatta hur jag mår....Ryck upp dig brukar vara min moders svar, så farligt är det ju inte....
Som om hon visste det hon har ej min kropp. Jag har gått upp hemskt i vikt av kortisonsprutor och tröstätning, kroppen värker som jag har blivit misshandlad(Reumatism) och hoppet om att inte bli allergisk och få allergichock finns alltid i mina tankar(svår allergi och astma). Jag är så less på mitt liv, att ha det såhär och ingen att få stöd och uppmuntran ifrån. Man kan ju inte ens få stöd av sjukvården utan blir bollad åt alla håll och kanter...
Suck! Så less på allt....jag bara är, inget mer.


Finns det någon som kanske kan veta hur jag kan ta mig ur detta? Någon som har ett tips om hur man kan vinna sin livsgnista åter?

Vill inte må såhär men sitter liksom fast.


Annica

[*Ulrica*]

Först och främst: det finns hopp, det går att ta sig ur den situation där du befinner dej nu!

Ibland kan man dock behöva hjälp. Det gäller då att hitta bra hjälp. Jag anser att kognitiv terapi är det absolut bästa. I stället för att fokusera på allt som eventuellt en gång har gått snett och varför så tar kognitiv terapi avstamp i nuet och syftar till att hitta strategier för att klara av vardagen och dess motgångar. Men det kan vara svårt att få tag på en kognitiv terapeut. Under tiden kan jag rekommendera två böcker som jag tycker är helt fantastiska:

"Vem är det som bestämmer i ditt liv?" av Åsa Nilsonne
"Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver

Kolla gärna upp annat som dessa två författare har skrivit och ta en titt på Åsa Nilsonnes hemsida!

Du är INTE lat eller löjlig! Men jobbigt nog är du själv den enda som kan göra något åt den där löjliga gubben på axeln. Det är svårt, det är jobbigt men det är värt besväret! Ett tips är att inte kämpa emot, utan låt honom sitta där och tjata. Du behöver ju inte lyssna! Framförallt ska du inte tro ett enda ord av vad han säger för det är bara struntprat! En del av oss människor tar alldeles för allvarligt på tankar och känslor och tror att de är "sanningen". Om du istället bara ser dem som de är - tillfälliga gäster - tankar och känslor som kommer och går, och som du själv kan välja att bjuda in och hålla kvar vid eller be att återkomma så behöver du inte påverkas så mycket av dem.

Håll ut - det finns ljus på andra sidan tunneln!

Kram!