Hej vännen
Jag har precis som dig en mamma som mer än gärna ger kritik om allting, detta antagligen för att hon har dålig självkänsla själv och vill hävda sig gentemot andra på detta viset. För att göra en historia kort så vaknade jag upp en dag i mitt liv och bestämde mig för att nu fick det vara nog. Jag började gå på acoa möten eftersom mina föräldrar var och är alkoliserade. Där fick jag verktyg för att kunna gå vidare med mitt liv samt förståelse över varför allt var som det var. Jag fick träffa andra människor som upplevt samma saker som jag hade gjort, jag var plötsligt inte ensam om det som jag hade trott i hela mitt liv. Jag fick stöd och någon som lyssnade och förstod mig samtidigt som de hindrade mig från att ta på mig "offertofflorna". Jag vet inte hur din barndom har varit men en sak lärde jag mig på acoa, och det var att hela konceptet gick ut på att föräldern inte hade varit en förälder utan valt bort sitt barn till förmån för alkohol, sex, mat, fanatisk tro, droger osv.
Jag kan på din berättelse ana att du inte har haft någon riktig mamma av någon anledning. Hon i sin tur har säkert heller aldrig haft en riktig mamma eftersom sådant ofta ärvs vidare. Hur skulle hon kunna ge dig det du behövde om hon inte hade fått det själv av sin mamma. För mig så vaknade jag till när min pappa dog. Jag föll totalt i botten och blev sjukskriven, detta resulterade i att jag började fundera och tänka mycket på min barndom. Jag som hela livet hade trott att det var mig det var fel på insåg plötsligt att det kanske berodde på något jag varit med om i min barndom. Detta långa arbete med mig själv har resulterat i att jag nu har börjat skolan och tänker sluta jobba inom vården eftersom jag inte längre klarar av att stanna kvar inom detta arbete. Det har även gett insikter om varför jag hela mitt liv har sökt mig till fel vänner och framförallt fel sorters killar.
Jag har även fått ett annat synsätt på saker och ting.
Essensen med denna historien är iallafall att allt som känns mörkt just nu, kanske senare visar sig vara det bästa som någonsin har hänt i livet. Så blev det iallafall för mig. Det finns en mening med allt som sker kan jag se idag, vilket jag absolut inte såg förut.
Du är värdefull och en alldeles unik människa. Det finns bara en av dig på denna jord.
En gång i tiden så fick jag en jättefin dikt av en vän och den ska även du få av mig.
Tro på dig självVarför är det så svårt att tro att man är bra.
att känna att just jag är den jag helst vill va.
Nån annans kvaliteér är sånt man bara vet.
Men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet.
Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag
och genom andra ögon se oss själva för en dag.
Då skulle du få veta det du inte tror på nu
- att det är helt fantastiskt att det finns någon som du.
Många kramar från mig till dig
Hur kommer man ur detta?, Deppvarning...
03-12-2007, 18:01
Dessa psykologer ger mer huvudbry än hjälp tycker jag.
jag vill allt annat än att vara såhär och må såhär men ingen vill fatta hur jag mår....Ryck upp dig brukar vara min moders svar, så farligt är det ju inte.... 
