För ett par år sen fick jag ett sms om att jag skulle ta bussen nånstans kl nånting, och va hos morfar medan jag väntade. Skickade ett svar att nej, det skulle jag inte alls och att messet måste kommit fel.
Tillbaks fick jag att jag skulle sluta tramsa och så var det med det, ingen återvändo, jag skulle åka. Nej svarade jag, jag skulle ingenstans, sa mitt förnamn och bad personen kolla en gång till på telefonnumret och försöka få rätt nummer till sin son eller dotter, som antagligen behövde instruktionerna bättre än jag. Då först gick det upp ett liljeholmens för människan i andra änden att jag inte var sonen/dottern som drev med honom/henne, utan en vilt främmande människa...