Får man vara missnöjd, på julfirande och julklappar? Alternativ

[solkatten]

Efter att ha firat julen med syskonen och deras familjer för första gången på bra länge så är jag besviken på det mesta...

Som singel så köper man flera klappar till varje familj och får en tillbaka. Så där satt jag med tre julklappar och hade gett bort åtta och troligen hade jag lagt ut mycket mer än vad jag fick tillbaka.

Är det ogint tänkt? Jag är just nu arbetslös och har ingen att dela utgifterna med (till skillnad från mina syskon) så det är väl därför jag börjat tänka i de här banorna.

Sen fanns det två små syskonbarn vilket betydde att föräldrarna knappt var kontaktbara förrän ungarna sov. Då jag inte är intresserad att leka med vare sig barn eller leksaker så var det rent ut sagt för dj**la tråkigt en hel julafton utan någon vuxen att prata med.
Ja, jag vet att barn tar mycket i anspråk, så det kanske det är därför jag inte har några.

Så mycket tid till att umgås med syskon som man träffar max två gånger om året blev det inte, tja om man med umgås menar att hänga i hasorna när de är i lekparken så, men det gör inte jag.

Nej, nästa jul blir det långt här ifrån, förra var i Lagos, Australien har varit coolt tidigare, hmm Amerika kanske...

[TEZZ]

Jag förstår precis hur det känns för dig, tror jag i alla fall. Min jul blev heller inte alls vad jag önskar mig av en jul. Det började med en sittning på julaftons lunch. Vi var då bara sex personer. Klockan tre var det glöggdrickning, 12 personer. Därefter, vid sextiden , var det dags för det stora julbordet för 12 personer. När all maten var aväten var det dags för gottebord och vad därtill hör. Vid tolvtiden på kvällen var allt ordning och reda. Då började våra nattgäster känna sig trötta så det var dags att plocka fram sängkläder.
Juldagsmorgon var det stor frukost för 6 personer och därefter lunch. Efter det åkte dom hem. Jag fick några sköna timmar för mig själv. Klockan fem var det dags för min syster att komma på besök. Det blev ostbricka med vin. Eftersom hon var pigg efter att bara vara på kalas hela julen satt hon till långt fram på småtimmarna.
Jag fick några sköna sovtimmar innan det var dags att ta emot nästa sittning klockan tolv med sillunch för fem personer. Eftermiddagsfika klockan tre och därefter var det dags för stor sittning klockan sex. Då var vi tolv personer. Vi hade tre övernattningar som alla var pigga på att sitta och prata och dricka wisky. På morgonen var det stor frukostbuffe. Klockan ett skulle jag vara på mitt arbete så det blev till att köra iväg gästerna efter en snabblunch.

På kvällen satt jag och undrade om det var detta som var julfirande. Jag kände mig utnyttjad men höll god min. Eller så lät jag mig utnyttjas. Men tänker jag efter så vill jag ju inte fira en jul i ensamhet. Det ligger på en mors lott att ta emot sina utarbetade barn med deras familjer samtidigt som jag som storasyster förväntas ställa upp och ta hand om åldrig mor och ogifta syskon.
Nästa jul får jag väl åka bort ensam, tyvärr vägrar min man att åka bort över julen eftersom han tycker det är så mysigt att vara hemma. Kanske är jag en stor egoist som inte kan fatta hur lycklig jag ska vara över att få passa upp andra?

ALLA TÄNKER PÅ SIG, DET ÄR BARA JAG SOM TÄNKER PÅ MIG

[Hannele]

Jag förstår precis hur det känns för dig, tror jag i alla fall. Min jul blev heller inte alls vad jag önskar mig av en jul. Det började med en sittning på julaftons lunch. Vi var då bara sex personer. Klockan tre var det glöggdrickning, 12 personer. Därefter, vid sextiden , var det dags för det stora julbordet för 12 personer. När all maten var aväten var det dags för gottebord och vad därtill hör. Vid tolvtiden på kvällen var allt ordning och reda. Då började våra nattgäster känna sig trötta så det var dags att plocka fram sängkläder.

Vaffö ställer du upp? Kan ni inte ha knytkalas? Står du ensam i köket hela dagarna? Kan du inte säga till att någon hjälper?

Redigerat av Hannele: 05-01-2008, 17:39