.... kom på att det kanske lät lite snusförnuftigt
Jag förstår vad du menar Veganvarg. Det är viktigt att få känna sig sedd och uppskattad av den man älskar. Men människor har så olika sätt att visa det.
Min farfar klev upp varje morgon och lagade frukost till sig själv - i hans generation var det inte helt vanligt. Men han ville att farmor skulle få sova en stund till. På somrarna gick han upp tidigt och plockade blommor till henne när han var ute och promenerade. Det var hans sätt att tala om att han älskade henne.
Min pappa har å sin sida varit ganska traditionellt manlig i sitt sätt att måna om fru och barn: se till att det ekonomin fungerar, propsa på traktorglas i alla dörrar när vi var små (för att vi inte skulle riskera att törna in i dem och skära oss) o.s.v. På äldre dar har han väl iofs blivit något mer verbal i sina ömhetsbetygelser.
Min älskade är väl någon slags mellanting. Hans romantiska ådra sträcker sig till att köpa röda rosor på bemärkelsedagar. (Mina antydningar om att det finns väldigt många olika sorters vackra snittblommor går honom obemärkt förbi). Men å andra sidan tar han mig som jag är - jag har aldrig känt att jag behövt ändra på mig för att passa honom. Och han kämpar på med att hänga med i mina topp och vågdalar - har hanterat min sjukskrivning med ett varmt tålamod: trots att det här med utbrändhet och stress är något han inte visste något om förut - nerver är liksom ett okänt fenomen för honom
Alla Hjärtans Dag, Vad ska ni hitta på?
03-02-2004, 16:06
