Magnolior, våga odla! Alternativ

[Bilbo i Trollbäc...]

Hej alla,

Jag bor i Tyresö utanför Stockholm och vi har zon 2-3 (nära kusten) I min trädgård har jag provat odla några magnolior under åren men ofta misslyckats. Jag har förstått nu efter att ha lusläst den fantastiska boken: Magnolia, Välja, köpa och odla i Sverige att det i mitt fall rört sig om torka under vår och sommar på de platser jag tidigare valt plantera på. Nu på sensommaren/tidig höst (inte optimal tid för plantering, jag vet) så lyckades jag genom ivrig jakt i handelsträdgårdar komma över följande Magnolior som jag enligt konstens alla regler planterat:

-Peppermint stick (M. liliiflora 'Nigra' x M. veitchii)
-Rustica Rubra (M. soulangeana 'Rustica Rubra' )
-"Vanlig" Kobus
-Heaven scent (M. liliiflora 'Nigra' x M. veitchii)

samt två icke namngivna Praktmagnolior (soulangeana)

Sedan 3 år har jag framgångsrikt också odlat en flickmagnolia, Susan, som ännu inte blommat för mig men trivs fantastiskt och har en underbar bladmassa som är en skönhetsupplevelse i sig.

Jag har sökt efter de mest gynsamma platserna i min trädgård ur ett mikroklimat hänseeende men också vad gäller ljus och lagom med fukt. Jag har bytt ut all jord och ersatt med en egenhändig blandning av:

-Okalkad torv
-Sand
-Leca kulor i massor (för jordens syre beskaffenhet)
-Barrförna (det översta skiktet av barrkompost)
-Barkmull
-Lövkompost (halvfärdig)

Sedan har jag på eget bevåg blandat in en del Näkroslera till detta eftersom även om jag vet magnolior gillar "lätt jord" som är fuktig och avskyr stillastående vatten som lätt kan bli i lerjord så är min blandning i lättaste laget och riskerar torka upp för fort. Näkrosleran har ett neutralt PH värde och är granulerad och lätt att tillsätta.

Efter jag planterat Magnoliorna i denna jord har jag täckte med ett 15 cm tjockt lager av höst löv.

Som sagt, jag är ingen specialist men har lyckats lära så mycket genom boken om Magnolior jag nämner ovan och jag hoppas så mycket på att mina plantor ska överleva vintern och trivas och bli frodiga och börja blomma så snart som möjligt. Jag satsade på att köpa rätt så stora Magnolior som jag kunde bedöma var minst 3-4 år gamla redan eftersom jag vet blomningen kan ta ett tag att komma igåg. Särskilt för Kobus.

Jag berättar gärna mer om mitt Magnolia experiment i Tyresö framöver!

[Lotta i Gbg]

Svar på Bilbos inlägg om att man stirrar sig blind på zonkartan och inte vågar prova.
Jag personligen vill inte ohämmat prova alla möjliga magnolior. För mig handlar det inte bara om att man lägger pengar på plantor utan att man också investerar tid och känsla i växterna. Det är trevligare att odla sorter som har en reell chans att klara sig och bli vackra än träd som antingen; aldrig blir vackra/ växer baklänges för att sedan dö eller dör första vintern. Det är stor skillnad på klimatet i vårt land och det kan vara svårt att överföra uppgifter om härdighet från andra länder. Idag finns det många magnolior som är prövade och som klarar sig bra på flera håll i landet. Det är trevligt att kunna rekommendera dem. Är man lite mer äventyrlig så kan man ju pröva sig på den stora mängd som kanske har en chans att överleva hos en själv. Sedan är det alltid spännande att höra vad som har klarat sig hos andra odlare på olika håll i landet under lång tid.
I min trädgård som ligger i zon 3 klarar sig många magnolior, men jag har också lyckats ta död på minst ett 10-tal, trots att jag inte försökt mig på annat än de som är på gränsen i härdighet, och varje träd som dör är trots allt en förlust (jag menar inte ekonomisk).

[Flyguy]

Jag personligen vill inte ohämmat prova alla möjliga magnolior. För mig handlar det inte bara om att man lägger pengar på plantor utan att man också investerar tid och känsla i växterna. Det är trevligare att odla sorter som har en reell chans att klara sig och bli vackra än träd som antingen; aldrig blir vackra/ växer baklänges för att sedan dö eller dör första vintern. Det är stor skillnad på klimatet i vårt land och det kan vara svårt att överföra uppgifter om härdighet från andra länder. Idag finns det många magnolior som är prövade och som klarar sig bra på flera håll i landet. Det är trevligt att kunna rekommendera dem. Är man lite mer äventyrlig så kan man ju pröva sig på den stora mängd som kanske har en chans att överleva hos en själv. Sedan är det alltid spännande att höra vad som har klarat sig hos andra odlare på olika håll i landet under lång tid.
I min trädgård som ligger i zon 3 klarar sig många magnolior, men jag har också lyckats ta död på minst ett 10-tal, trots att jag inte försökt mig på annat än de som är på gränsen i härdighet, och varje träd som dör är trots allt en förlust (jag menar inte ekonomisk).

Visst är det vettigt resonerat, Lotta. Ekonomiskt är det ju struntsummor det handlar om, men tiden får man aldrig tillbaka.

Å andra sidan, det finns oändligt många intressanta arter, korsningar och hybrider och fler blir det hela tiden. Många av de här är ännu oprövade vad härdigheten beträffar.
Vad Magnolia, även de "säkra" sorterna, beträffar är det fortfarande ganska osäkert var gränserna egentligen går här i landet.
Hade inte några tappra själar vågat, trots att alla sa att det inte gick, hade det inte funnits den där säkra och provade mängden.
Jag är tacksam för att dessa trodde på vad de kunde åstadkomma och genomförde det.

Sen är det förstås inte riktigt listigt att satsa på sorter som man vet varit problematiska även i lägre zoner och man måste ju vara medveten om att "den där vintern" förr eller senare kommer.
Men ändå, man får njuta mycket medan man väntar!

Bifogade fil(er)

 stellata.jpg ( 26.3k ) Antal nedladdningar: 31