TEMO-undersökning, Vilka ska vi ge dödshjälp? Alternativ

[mamamaggan]

Detta kanske riskerar att bli vad en del kallar tjafs-tråd men..................

Blev uppringd häromdagen av en kvinna på TEMO som ville ställa lite frågor. Bl a om dödshjälp.

Hon räknade upp flera grupper men det jag reagerade på var om vi skulle ge dödshjälp till gravt handikappade.

Så nu ställer jag frågan till er:

Ska vi ha dödshjälp för gravt handikappade?

Vem ska i så fall fatta beslutet ?

När ska beslutet tas?


Jag sa absolut NEJ på den frågan .

[marskattan]

Jag kan bara hålla med vad som tidigare sagts i tråden, och vill bara lägga till min egen personliga åsikt. Jag önskar att man kunde fylla i någon form av blankett (typ donator-kortet) där man skriver när och hur man vill ha dödshjälp. För min egen del är svaret glasklart: skulle jag drabbas av sjukdom eller olycka så jag blir mer "grönsak" än människa så snälla, snälla låt mig få somna in.

MEN jag anser oxå att ingen annan ska kunna eller behöva ta detta beslut åt någon annan. Det är den "drabbades" egen vilja som ska gälla. Det ska aldrig vara några tveksamheter.

Detta hör förvisso inte till ursprungsfrågan men har ni fyllt i ert donatorkort? Jag är inte intresserad av vad ni svarat, utan för mig handlar det om att ni själva ska ta beslutet så era anhöriga inte behöver ta det tunga beslutet i ert ställe.

// Agge

[Myosotis]

(...) Jag önskar att man kunde fylla i någon form av blankett (typ donator-kortet) där man skriver när och hur man vill ha dödshjälp. För min egen del är svaret glasklart: skulle jag drabbas av sjukdom eller olycka så jag blir mer "grönsak" än människa så snälla, snälla låt mig få somna in. (...)

Men det finns ju fall där folk har sagt som du, men när de väl hade hamnat i grönsakssituationen så var livet värt att leva i alla fall! Tänk om man då inte kan meddela att man har ångrat sig.
Annars är jag väl för dödshjälp om den drabbade själv vill det. Men det är en svår fråga.
Och donatorkortet är ifyllt.

[mamamaggan]

Men det finns ju fall där folk har sagt som du, men när de väl hade hamnat i grönsakssituationen så var livet värt att leva i alla fall! Tänk om man då inte kan meddela att man har ångrat sig.
Annars är jag väl för dödshjälp om den drabbade själv vill det. Men det är en svår fråga.
Och donatorkortet är ifyllt.

Tror att det är så svårt att sätta sig in i en sådan stuation , hamna i grönsaksstadiet, att det är det som gör att man ändrar sig.

Många av er har kanske hört det där om att många soldater som deltar i krig hellre vill dö än t ex hamna i rullstol. En del hamnar ju där , och visst , det kan vara svårt att acceptera att man inte kan gå längre. Men vem bestämmer att deras liv är mer värdelöst än de " friskas" ?

Varför vill de hellre dö? De tycker att livet skulle kännas meningslöst om de inte kan gå , måste ha hjälp av andra osv. Men inte sjutton kan de veta hur det är om de aldrig har upplevt det?!

Visst har ni sett på TV om den där killen , Mikael heter han väl , som saknar iaf armar om jag inte tar fel men som reser runt och föreläser om att vara optimistikt inställd till livet ? Eller serien om kompisarna i Köping?

Var ska vi dra gränsen? Om vi i dag börjar med de vi tycker är allra " värst " handikappade , vilka ska vi " rensa ut " sedan ? Kommer gränsen till slut att gå vid att ha glasögon eller hörapparat? I så fall är vi många som kommer att " rensas ut " till slut!