Har den senaste veckan befunnit mig i ett tillstånd som närmast kan likna panikångest och jag har frågat mig själv hur det kan komma sig att man kan vara så himla beroende. Antagligen är jag fruktansvärt bortskämd. Det är på något sätt självklart att en massa saker ska fungera. Gör dom inte det så infinner sig frustrationen som ett brev på posten.
Den här gången var det datorn som totalhavererade och det gav mig verkligen ångest. Jag kände mig plötsligt helt avskuren från omvärlden, utan MSN, utan mail, utan internet, utan photoshop och bilder att leka med. Vet inte ens om det går att rädda dom 4000 bilder som fanns på hårddisken. Dumt såklart att jag inte säkerhetskopierat dom men eftersom datorn va gammal o sedan länge levt ett eget liv så fungerade inte cd-brännaren som den skulle tyvärr.
Nu efter en vecka så står en ny fin dator på mitt skrivbord (tack älskade dotter). Jag känner mig lite som en nybörjare igen för nu är det windows vista som gäller och det finns massor av nytt att lära sig och jag har inte hunnit få in alla program jag behöver ännu. Men det är roligt med nya pryttlar, man blir lite som ett barn på julafton.
Det är bara att erkänna att jag har svårt att tänka mig ett liv utan dator men inget ont som inte har något gott med sig, jag fick en massa annat nyttigt gjort dom senaste dagarna.
Kanske skulle införa en datorfri dag i veckan.
Är det bara jag som är beroende?
Bara jag som är beroende?, frustrerande när något går sönder
07-02-2008, 11:23
. Näääe, jag fick massor med annat gjort med ett ständigt leende på läpparna 
. Inte ringde jag till telia och frågade vad de höll på med heller. Bara två ggr om dan 
. 
. Idag har jag ett helt annat perspektiv när det gäller datorn. Vilket? Kan inte vara utan 
