Flera av er har tagit hand om bortkastade eller plågade katter. Heder åt er! Jag själv fick två kattungar av ett par som då hade huset fullt av katter och hundar (och ladugården full av får). Några år senare var polisen där och "tog bort" ett 50-tal katter, ca 30 hundar och alla får, minns ej hur många, men måånga var det med tanke på ladugårdens storlek. Paret miss-skötte inte sina djur, så dom blev inte förbjudna att
ha djur, men fick inte ha mer än ett visst antal. Nu hittar jag (naturligtvis!) inte det lilla fotoalbum där jag har korten på dessa kattungar! Tyypiskt!!!
Honan var vit, hade blå ögon och vid ett års ålder var hon döv.

Hennes blyertsgrå bror tyckte det var
väldigt roligt att skrämma henne, så med tiden blev hon så nervös så att jag bestämde mig för att göra det mest humana, nämligen att låta henne somna in. Som jag sörjde henne!
Den grå lille "marodören" var en hängiven katt. Favoritsovplatsen var mina axlar. Där låg han som en sjal och värmde medan jag handarbetade!

Om jag någon gång var ledsen så hittade han på något hyss för att få mig glad igen! På sommaren följde han mig ut i skogen och satt på min rygg medan jag gick böjd och plockade bär

Hans liv tog slut på min 21:a födelsedag. Han kom ivägen för en slåttermaskin. Det gör fortfarande ont nu när jag tänker på honom och den dagen.