Nu har jag letat efter fler bilder på världens bästa katt och hittat denna:

När Kasper var knappt tre år gammal, blev han påkörd (trodde veterinären i alla fall, jag vet ju inte). Han var borta i en vecka. Och vilken chock när han till slut kom hem! Han gick på tre ben, ett framben var brutet. På bröstet hade han ett sår som senare visade sig vara 13½ cm långt, se bilden. Men just då syntes inte mycket av det, ingen päls heller, bara gulaktig gegga och lukten av var och ruttet kött. Jag trodde aldrig han skulle klara sig! Fick lyfta in honom i kattburen med en hand i nackskinnet och den andra under magen. Tänka sig att han blev helt frisk! Min underbara veterinär räddade livet på honom. När jag fick ta hem katten efter kanske en veckas stationsvård, var han så klart tvungen att bli innekatt i några månader. Han som aldrig hade sett en kattoalett i hela sitt liv! Men han fattade på en gång och var överhuvudtaget väldigt duktig. Han förstod nog att jag hjälpte honom.