Skulle gå till bussen imorse. Flera centimeter nysnö ovanpå isgata. Gick alltså som om jag hade gjort på mig. Hasade med fötterna och gick jätteförsiktigt. Försökte också memorera var de bara fläckarna var när jag gick samma väg till simhallen i lördags.
Ja, ja. Plötsligt låg jag där. Och inte långsamt och värdigt, utan den där "skojiga" varianten när benen flyger upp i luften med en våldsam kraft. Min enda tröst var att klockan var 05.55 och ingen (?) såg mig. Trots att jag redan innan intalat mig att om det hände, skulle det få hända och den mjukaste kroppsdelen ta emot smällen, kunde jag inte låta bli att sätta ner ena framtassen lite grand = stukad tumme.
Dessutom tror jag att jag fått en smärre hjärnskakning av smällen. För att inte tala om hur det känns i ryggen och axlarna. Faktiskt ont överallt utom där jag hade "närkontakt". Alltså bra polstrad.
Seismologen i Uppsala gjort utslag, Borde blivit 7,3 på Richterskalan!!
23-02-2004, 09:18
så kan det gå!! Tur att du inte bröt svanskotan eller rentav armen, det är ju en omedveten reflex att försöka dämpa fallet med armar! Hoppas nu inte tummen blir blåsvart och värker alldeles infernaliskt! 
