Nej, jag också! Och har jag ändå ihjäl en krukväxt får jag fruktansvärt dåligt samvete efteråt. Allra värst var det när jag en kall vinternatt i total frustration över ett gammalt hopplöst fult paradisträd (otroligt oparadisiskt) greppade det i "håret", sprang ut på balkongen och slängde ut det i syrensnåret nedanför. Där fick det ligga och frysa. Det kändes bra i fem minuter ("där ser ni hur det går om ni inte sköter er, era otacksamma kräk!"), men sen fick jag hålla i mig för att inte gå ut och böka rätt på det stackars lilla trädet mitt i natten. Det är flera år sedan jag begick dådet, men jag kastar fortfarande nervösa och skuldmedvetna blickar mot syrensnåret när jag går förbi.
|