En period (för säkert mer än 20 år sedan) var det en kvinna som ringde till mej varje morgon , hon skulle väcka sonen. Han var defintivt INTE hos mej i alla fall

Det blev som en liten ritual varje morgon att hon ringde och önskade mej god morgon. Hon tyckte det var jättepinsamt , att fingrarna petade ett nummer fast hennes hjärna ville slå ett annat

Men jag tyckte inte det gjorde något för jag var ju ändå vaken redan. Det var en himla trevlig människa så när hon väl lärde sig att slå rätt nummer så saknade jag hennes samtal.
Så du kvinna i Örebro som ringde för att väcka din son , men hamnade hos mej, om du läser detta vill jag bara tacka för att du förgyllde mina morgnar !