Tack Mariia för att du förklarade! Du bjöd på en filosofiskt intressant situation med många inblandade.
Det hela handlade ju egentligen inte om dendär tallen, utan mer om att du känner att man stulit din utsikt. Känslan av maktlöshet inför kommunen och byggbolagen är inte hälsosam, men att ta livet av en oskyldig tall skulle knappast ens fungera som Den Lilla Människans Hämnd. De höga husen (10 våningar i ett skogsområde?!!) kommer ju att stå där och påminna dig.
Nu kan du förstås invänta en långsamt framkrypande hemmablindhet. Man glömmer...
Du kan prioritera om i ditt känsloliv, strunta i skogen och vattnet, och börja älska

trevnaden i att se andras mysiga lampor tändas om kvällen i de många rara hemmen
Och antagligen kan du också i nuläget välja det radikala alternativet: flytta. Hur viktig är din boendemiljö för dig? Ok, det kostar, det är jobbigt, du har kanske familj som inte vill? Eller dethär kanske just är den puff som behövs för Riktigt Stora Beslut?
Hoppas du kommer tillbaka till forumet och berättar hur det gick med dig, kommunen och tallen! Lycka till!