Oj! Tack rapchic för att du delar med dig av ditt handikapp. Att läsa den texten med dina egna ord berörde mig verkligen. För första ggn börjar jag förstå litegrann hur en autistisk måste uppleva världen. Även om man rent faktamässigt har vetat att sånt är svårt för autistiska så är det väldigt svårt att föreställa sig.
Och bor man dessutom i Lycksele där nästan varenda mening är ironi eller tvärtomspråk så måste det va ett riktigt elände. Du måste som sagt lära dig vad allt betyder till skillnad från oss andra som spontant uppfattar vad folk menar.
Än en gång: Tack!