|
Hej!
Grattis till ditt livs bästa beslut. Jag lovar, du kommer aldrig att vilja vara utan höns igen. Jag har alltid tyckt att det verkar häftigt med egna ägg osv. och hade lite vaga tankar på att skaffa höns "sen" när en bekant som jag köpte ägg av övertalade mig att ta några höns också, fick ha dem "på prov". Tre hönor av blandras varav en värpte gröna ägg. Senare fick jag tre hönor till och en tupp. En höna försvann på hösten när den vägrade att gå in en natt. Sen på våren kom räven och tog allihopa, det var hemskt. Jag började om med två hönor och en tupp (hönorna har jag kvar, de är nu 5 och 6 år gamla!) som fick ruva fram en kull, det blev bara två kycklingar, en höna och en tupp. Så tama och underbara de blev! Hönan är kvar, men tuppen blev tagen av duvhöken efter ett år. Fast jag var hemma och bara hade vänt ryggen till. Höken flög och tuppen låg på gräsmattan, han levde fortfarande men förmodligen var lungorna punkterade, kammen blev alldeles blå. Han fick syrgas hos veterinären men dog på bordet där. Som jag sörjde honom! Och jag vill inte höra nån som skrattar nu, jag har hört så många gånger att höns inte är värda något, ”det är bara att vrida nacken av dem” etc., och jag är jävligt trött på det. Han var som en hund eller ett barn för mig.
Det jag vill ha sagt med detta är: Som jag ser det finns det två alternativ, 1. att ha en liten flock med sällskapshöns och vara ”hönsmamma”. Jag släpper bara ut dem när jag kan vara med, för det kan gå otroligt fort, och sen är ens bästa vän borta. 2. (smartare) att ha en lite större flock med höns som är duktiga på att klara sig själva, t.ex. Åsbohöns, som alltid får gå fritt och som man inte har en personlig relation till. Kommer höken och tar någon höna då och då gör det inte så mycket.
Funderingar runt raser: Innan jag började hade jag ingen aning om att raserna skiljer sig åt i fler avseenden än bara till det yttre. Vill du bara ha ägg eller även kött? Stora eller små höns? Höns krafsar en del och kan förstöra i trädgården. Vissa stora tunga raser promenerar tydligen mer omkring utan att krafsa så mycket. Vissa raser är mer benägna att flyga upp i träd för natten (risk för duvhök ökar). Jag har en liten Sebright-höna. Det är mer en prydnadsras vilket inte bara innebär att de inte är så produktiva utan också att överlevnadsinstinkten inte är lika utpräglad. Hon kan helt orädd gå fram till katten fast hon inte är mycket större än en koltrast. Ska man sätta ner foten är det säkrast att kolla så hon inte är under den. Samtidigt är ju såna höns lätta att få tama, hon är otroligt söt och tillitsfull. Hon har dessutom bara försökt att ruva en gång i en dag, medan andra raser kan vara mycket envisa. Eftersom jag bor i de trakterna fick jag för mig att jag ville ha Åsbohöns, de verkade perfekta på alla sätt och vis när jag läste om dem, och jag ville gärna hjälpa till att bevara en gammal lantras. Skaffade först en tupp och senare en höna. Hönan värpte något så otroligt, i princip ett ägg om dagen och bara två veckors uppehåll på vintern. Men båda var hysteriska, lättskrämda och rent ut sagt skitjobbiga, de gjorde t.o.m. så mina andra höns blev rädda för mig, och så ville jag inte ha det. Jag gav bort dem i somras och skaffade en tupp och en höna av rasen Bohuslän-Dals Svarthöna, även det en lantras. Dem kan jag verkligen rekommendera, lugna och fina, tama och nyfiknare än andra höns, hönan ska alltid tugga lite på mina skosnören – det skulle ju kunna vara en mask... Sen hoppar hon upp i knät, som ju annars är reserverat för min tama höna som jag själv har fött upp, och knaprar lite på en knapp, tittar på mig, funderar en stund, leker lite med blixtlåset i jackan...
Även hundar som är vana vid höns kan springa efter dem när hönsen blir rädda och springer! Rävar går närmare hus än man tror, de kan även gräva sig in under nätet. Bäst att ha nät i botten också. Tak tycker jag absolut att du ska ha, och tätt ska det vara. En god vän hade en liten öppning över dörren till hönsgården, där tog sig höken in!
Det behöver inte vara gräsmatta där de går; beroende på hur stor hönsgården är och hur många höns du hade tänkt att skaffa, kommer det förmodligen inte bli så mycket gräsmatta kvar ändå. Växelgårdar verkar smart, du som ska bygga nytt kunde kanske satsa på det från början, för de vill gärna ha tillgång till grönt hela tiden.
Jag kan rekommendera boken ”höns – raser, skötsel, uppfödning” av Karin Neuschütz, Kristina Odén och Tore Hagman. Den kom ut 2005.
Ja, det här håller på att bli väldigt mycket, jag kan skriva mer sen, du får gärna pm:a mig också om du har frågor.
--------------------
 Det ska gå. |
Jag vill ha höns, Någon som har tips
03-03-2008, 08:51
