På vandring, Ännu ett utdrag ur bloggen Alternativ

[Grå]

Här om dagen funderade jag på hur det skulle vara att packa en ryggsäck, ta med ett lättviktstält och vandra iväg ut i världen. Börja med att traska runt hela Svea rike och titta på saker och ting i lugn och ro, och sedan styra kosan över finska gränsen uppe vid Treriksröset och sedan vandra ner över Finland och fortsätta färden söder- och österut.

Det skulle ju naturligtvis kräva att man vinner en miljon eller två först, så man har lite att äta för eftersom bönderna och skogsägarna ute i övriga europa inte riktigt samtycker till att man gräver upp saker ur deras mark och tuggar på.
Men ändå - låt säga att jag har 40 år kvar att leva och jag säger upp mig från mitt arbete, säger upp mina hyreskontrakt och skickar ett soligt vykort till skatteverket med hälsningen:


"Hejdå, nu går jag!"


...man hinner se rätt mycket av världen på 40 år...

Undrar hur många äventyr man skulle råka ut för som man aldrig skulle komma i närheten av annars och hur många vändor ens livsöde skulle ta sig. Så många olika sorters människor man skulle möta, så många erfarenheter och livsöden och hur väl man skulle lära känna varje land man besökte och vandrade runt i och bara såg sig omkring.
...och hur många par vandringskängor man skulle slita ut på 40 år...


Undrar var någonstans i världen jag tillslut skulle lägga mig ner, 75-80 år gammal, solbränd med djupt fårat ansikte, beprydd med påsamlade tatueringar och benpiercingar i näsa och öron, smycken och amuletter, utsliten i leder och knän, men med vader och lår som en rysk kulstöterska och med hela ryggsäcken full med världens kartor och minnen och dra min sista suck? Kanske i Kenya eller Tibet, ute på en sanddyn i Gobiöknen... eller under ett apelsinträd i soliga Madeira?

Kanske skulle jag våga mig på ett våghalsigt försök att vandra över isen till Alaska i ett vinterstormigt Sibirien i 50 minusgrader, bara för att kanske hinna med några mil Amerika innan jag somnar in? Förmodligen skulle jag aldrig komma så långt, inte ens med ett frimodigt tankesätt som: "det mesta löser sig med en flaska vodka och ett glatt humör".

Hur orealistiskt och avlägset det än låter så är det här någonting jag skulle vilja göra.
Inte flyga runt världen, inte tågluffa runt världen, inte kryssa runt världen utan helt enkelt, i lugn och ro och i min egen lunkande takt helt i enlighet med Oxens stjärntecken vandra omkring i världen och hinna med det som hinns med - varken mer eller mindre.

Vill du följa med mig?

[rahmat2]

Vandringen ska gå genom städer i världen eller utanför dem?

[Grå]

Vandringen ska gå genom städer i världen eller utanför dem?

Tja, vad vill du själv? I eller utanför, så mycket man ids och varhelst det är möjligt att ta sig fram till fots? Övernatta i tält i en stad är det väl bara Crocodile Dundee som kan lyckas med utan att betraktas som hemlös uteliggare, men å andra sidan - vad är man om inte en hemlös uteliggare, men av eget val vid ett sådant här äventyr - om än att man kallar sig vandringsturist?

Att sälja allt man äger och ge sig iväg innebär ju att man kysser sitt liv som man känner det idag adjö för alltid - något som världens alla flyktingar känner till, både frivilligt och ofrivilligt.

Om du skulle ge dig iväg på en sådan här vandring Rahmat, utan att vara hotad eller jagad, bara nyfiken på världen, vad tror du skulle hända dig? - vart skulle du välja att gå?

Redigerat av Grå: 09-03-2008, 17:04