När jag var gravid med vår äldste son gick jag upp 6,5 kilo på hela tiden. Behövde inte köpa nya kläder förrän de sista månaderna. Så hade jag haft mens som vanligt kanske jag inte reagerat på magens storlek. Nu hade jag en del kilon för mycket redan innan så ..........
Nu var han ovanligt livlig så det kunde jag inte undgå att känna men son nummer två var ovanligt stillsam så jag märkte knappt något av sparkar o d .
Visst kan det väl vara möjligt att inte veta att man är med barn fast till en del så kanske det handlar om att förtränga för att man inte vill att det ska vara så.
När min mamma väntade mig gick det inte riktigt att fastställa när jag blivit till , hon hade mens de första graviditetsmånaderna. När hon misstänkte att det var så , mensen upphörde , gick hon till en läkare som fastslog att hon inte var med barn. Han gav henne piller för att sätta igång mensen igen och så tyckte han att hon skulle banta bort sin stora mage. Pappa slängde bort dem, som tur var , och mamma gick tillbaka till läkaren efter ett par månader och talade om att hon inte kunde sova för att jag sparkade men han hävdade fortfarande att hon inte var med barn. Då bad hon att han skulle lyssna , jag var igång och sparkade , och då fick han ge sig.
Mamma hade fått barn tidigare så hon kunde stå på sig annars vet man inte vad som hade hänt.
Redigerat av mamamaggan: 10-03-2008, 22:55
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|